Jag har insett att jag är himla lik min far i många avseenden. Jag har fått min konstiga humor från pappa, mina mörka ögonbryn och min oförmåga att dricka alkohol utan att börja sluddra och blir fruktansvärt trött. Min pappa är lång och mörk, social och trevlig, har lätt att skratta och bryr sig himla mycket. Även om vi inte hörs så ofta som man skulle vilja, så är vi närmare varandra än vi någonsin varit.
Nuförtiden kan jag prata med min pappa om samma saker som jag kan prata med mamma om, och det är fint, ska ni veta. Om det har med att göra att jag blivit äldre och visare, eller om det beror på att det nu inte går att bara berätta någonting för mamma och hon för vidare till pappa vet jag inte. Men jag trivs med det faktum att jag får berätta allting två gånger, en gång till varje förälder.
Mina föräldrar är mina hjältar, och jag saknar dom enormt mycket.
Grattis på fars dag, pappa. Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar