utbytt mot bättre alternativ

Vår Skype-dejt blev inställd. När jag kom hem från jobbet, lite sent efter att ha vandrat runt på HM och letat efter en kofta att ha över klänningen på julfesten igår, öppnade jag dörren och stelnade till. I säkert femton sekunder, utan att överdriva, stod jag i dörröppningen och bara stirrade. Jag hittade inte orden alls. På soffan satt en utomordentligt stilig karl, han öppnade munnen och sa You're late for our date! Efter nästan fem månader och en himla massa saknad är han tillbaka, och det är helt fantastiskt.

Igår var det julfest på jobbet, och min älsk kom och gjorde mig sällskap. Vi drack en himla massa vin och öl och dansade oss svettiga till gamla film-låtar. Åt god mat och pratade strunt. Fotade tjejer i alldeles för små klänningar och pussades och hånglade och kramades och var tillsammans. Jag och min älskling, på mitt jobbs julfest, tillsammans. Alla fick se vem jag pratat om sen jag började, och det var fint.

Han är hemma nu. Äntligen, äntligen, äntligen.

cyberdejt

Jag ska på dejt ikväll. När jag kommer hem ska jag duscha, göra mig i ordning, äta något snabbt och sen gå. Upp för trappan till mitt rum och krypa ned under täcket, slå på datorn och starta Skype. Kanske dricka ett glas vin och prata strunt med en man på andra sidan jorden. Efter fyra månader och typ 25 dagar isär ska vi gå på dejt. I cyberspace.

Nu ska jag till jobbet. Den här veckan går s fruktansvärt långsamt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är fortfarande bara torsdag. Jag har fortfarande ont i halsen.

Godmorgon!

första snön och åtta dagar kvar

Transferbuss är bokad och flygbiljetterna incheckade! Om en vecka kommer jag panikpacka min ryggsäck, hälften fylld av julklappar och andra halvan med en dator, och om en vecka och en natt kommer jag sätta mig på bussen som tar mig till flygplatsen där jag ska gå till flyget som tar mig till Skavsta där min mama förhoppningsvis väntar för att köra mig till moster där jag ska fira julafton. En sådan fantastiskt stressig och spännande dag det kommer bli!

Jag är alldeles exhalterad, och känner att jag borde bokat en längre resa. Men jag trodde ju att jag kanske skulle lämna älsklingen ensam för länge. Nu när han inte ens är här ännu känns det lite dumt. Nyår i Nypan hade inte varit helt fel. Å andra sidan känns inte nyår med Carro i London fy skam det heller.

Första snön kom till London idag! Vi tittade ut genom de stora fönstrena på jobbet och såg att snön singlade ned mellan husen. Vi applåderade och skrattade, och konstaterade att det kanske blir vettigt julväder i London också i år, det vore ju första gången!

...

Efter snön kom regnet. Det är Londonvädret i ett nötskal. Solen kan skina och man tänker vilken fin dag! men innan man tänkt färdigt den tanken kommer regnet. Samma sak med snön tydligen. Pucko-väder.

Ikväll vill jag dricka glögg och äta pepparkakor. Det får bli bara glögg, för några pepparkakor har vi inte. Inte fy skam det heller, ska sägas.

Om åtta dagar kommer jag hem. Och det är helt galet vad jag längtar.

morgontrött morgongröt

Frukostinlägg!

Gröt och croissant och en kopp thé med honing till frukost, nyttigt och onyttigt på samma gång men gott gott gott.

Igår slog jag in de julklappar jag lyckats handla, och bror och jag bestämde att bara den direkta familjen får nånting i år, på grund av penga-, plats- och ork-brist. Känns okej för oss ändå, alla får ju oss som julklapp om dom vill ses. Och nog är vi fantastiska julkappar, jag och bror min.

Jag pratade med farsgubben också, och gjorde upp lite planer för dagarna jag är hemma. Julafton spenderas med mor hos moster, men den 27e blir det att träffa far och bröder hos mama i lägenheten.

Nu ska jag borsta tänderna och springa till tunnelbanan! Jag har ont i halsen! Tjoflöjt!

morgonpigg pappa uggla

Jag hade bestämt att jag, sista halvtimman innan läggdags, skulle skriva i min blogg. Den halvtimman började för tjugo minuter sedan. Hoppsanhejsan, jag fastnade i min gamla blogg och allt roligt som fanns att läsa där. Visst får jag lite hemlängtan då, när jag läser om min supervarma lilla lägenhet utan varken balkong eller köksfläkt, visst saknar jag fika på coffee house eller mockabakelse med frugan på mekka. Och så samtidigt, i samma inlägg som får mig att sakna och längta, läser jag om en annan längtan. En längtan att komma bort. Att komma hit. Jag är ju här nu, tamigtusan. Jag ska inte längta någonannanstans. Å andra sidan stod det också att älsk skulle komma tillbaka om en månad. Nu har det gått fyra och en halv.

Jag hade också bestämt att jag skulle lägga upp en jäkla massa bilder från saker som skett, på människor jag mött och på huset jag bor i. Jag tänkte att vi skulle gå på upptäcksfärd i mitt hus, ni och jag. Men för att vi ska kunna göra det, krävs att jag tar bilder. Efter att jag tagit bilder krävs att jag förminskar dom och lägger upp dom här. Jag ska det. Men inte ikväll.

Ikväll bjuder jag på något annat, en helt annan slags bild. En helt annan tid, och en helt annan känsla.

om fjorton dagar kommer jag hem

pengarna rinner ur händerna

Det finns lussekatter och lussebullar i min frys nu. Jag bakade i söndags, och jag antar att ingen blir förvånad. Med glögg och lussebullar till adventsfikat lyckades jag få till lite julstämning här i huset, och ursvensk som man blir när man är utomlands började jag och Elin sjunga svenska julsånger. Fint var det.

Mina papper är inskickade till kortkursen som börjar i januari. Ingen återvändo, men jag måste medge att en viss ångest börjar infinna sig. Vad ska jag göra där? Jag är inte så hajj på engelska ändå, och jag kommer vara sämst i klassen! Jag har inte pysslat med teater på länge, och tänk om ingen annan är från utlandet som jag? (Skaka av sig dumma tankar för jag är ju jättebra på teater, och jag pratar ju jättebra engelska för att inte vara härifrån, och bannemig mina betyg är ju topp och jag lär mig fort och jag är bäst!) Typ.

Det kostar pengar att bo i Londonlandet. Även om jag inte tycker att jag shoppar så mycket, inte så mycket alls faktiskt, så rinner pengarna ur händerna. Jag försöker sätta in på bankkontot varje gång jag får lön, men lika mycket försvinner igen när pengarna i väskan är slut. Jag förstår inte var dom tar vägen, mina tusenlappar. Idag betalade jag hyran och en biljett som jag är skyldig Scott, och vips så var pengarna slut igen. Snart kommer kursavgiften dras från kontot, och då kommer det vara tomt. Kaputt. Helt schlutt.

På lördag ska jag gå på min första stora match. Alla i resten av världen verkar ju vara besatta av rugby, så jag, Jo och Scott ska se Nya Zeelands All Blacks möta Englands Barbarians. Där rök femtio pund, och mer kommer det kosta att ta sig dit och hem, och köpa öl och mat där. Det är dyrt att leva i Londonlandet.

Om 23 dagar kommer jag hem, och innan dess har jag förhoppningsvis hittat kärleken väntandes på soffan, någon dag efter jobbet. Det finns mycket fint i världen, ändå.