obsession

Caro la upp den här videon för ett par veckor sen. Hon är ju fin, Karen. Och Caro med för den delen. Craig Fergusson annars, hemskt rolig karl.

rött är gött

Jag börjar se något av en trend bland brudar jag tycker eller har tyckt är fina. Geri Halliwell typ 1996-98 när Spice Girls var som störst, Julia Roberts sen Pretty Woman, Kate Winslet sen Titanic och alltid efter det, och nu. Nu måste jag ta tag i att se nya säsongen av Doctor Who. Karen Gillan alltså, vilken hejdundrande tjusig kvinna.

sockerchock

Måste lära mig det här med självdisciplin. Min hjärna fattar inte riktigt. Och det blir på tok för svårt när det står två stora kartonger med kakor och brownies och cupcakes i köket på jobbet, 4 meter från mitt skrivbord.

Nej, det här går inte. Nu blir det svart kaffe och blåbär till efterrätt i fortsättningen! Men först kanske man skulle ta sig en liten liten chokladmuffin, för att säga adjö liksom.

cirkusgrisen

Denise är på plats i sitt studentrum. Det känns tryggt. En kompis en halvtimma bort, det är inte så pjåkigt, minsann.

curse

 

Jag gillar Google Translate. Det känns som att den förstår mig.

i rörelse

På rullande sten växer ingen mossa.

Svenskläraren jag hade i högstadiet skrev så om mig en gång i ett omdöme på någon uppgift jag gjort. Nu, nu äntligen, kan jag känna att jag är på gång. Jag har börjat rulla. På mig ska det bannemig inte hinna växa någon mossa.

utlänning

Börjar skolan ikväll. Tre dagar i veckan och jag ska vara i en teaterbubbla oavbrutet i ett år. Jag har bestämt mig för det. Oändligt mycket teater och bara läsa manus och se pjäser och läsa recensioner och diskutera föreställningar och författare och skådespelare, och lära mig lära mig lära mig. Pumpa hjärnan full med teater.

Känner mig lite nervös. Lite som att jag inte vet vad jag gett mig in på. Som att jag inte förstått vad som komma skall. Lite som Denise sa att “vem har jag lurat for att komma hit?”.

Det var välkomstdag i lördags för oss som ska börja Performance-kursen. Vi är 22 stycken, och ikväll får vi veta vem som hamnar i vilka grupper om 10 och 12 personer. Jag är den enda utlänningen i min klass. Vem lurade jag för att komma in?

Nästan så att jag börjar tro att det här kan hända på riktigt. Jag kan göra verklighet av det här. Det kan vara sa att jag kan lyckas jobba med teater när jag blir vuxen på riktigt. När man nu blir vuxen på riktigt.

Jag måste tänka på mig sjalv. Vara självisk. Tillåta mig själv.

Då, då kan det gå vägen.

man måste lämna för att sakna

Nu är jag hemma. Och Sverige är så himla vackert.

Dagen började med allvarligheter som slutade med skratt och glädjetårar. Svampskog. Kantareller. Solsken. Loka. Kexchoklad. Mama. Nyklippt gräs och vinden i träden. Tyst, tyst. Hålla världens modigaste mama i handen längs Storgatan. Grekisk mat till middag. Rensa kantareller snart med bästa Therese. Vin i kylskåpet. Lycklig i själen.

Sverige. Jag älskar dig.

the future isn't near, it's here

I fredags var jag på audition. Först var det en workshop, så vi fick leka av oss, visa att vi kunde leda och ta instruktioner, värma upp och sånt viktigt. Sen framförde jag en monolog av amerikanskan Diana Son från pjäsen Stop Kiss. Sen pratade dom lite med mig och jag fick som vanligt tunghäfta och visste ingenting om pjäser jag sett eller pjäsförfattare jag gillar. Vi skulle få veta veckan efter sa dom, då skulle dom maila.

Igår eftermiddag fick jag ett mail. Ett mail som nästan fick mig att trilla av stolen, som fick mig att hoppa runt på kontoret och klappa händerna och som fick mig att le så att jag fick ont i kinderna och skratta så jag inte fick fram ett ord. Det flög fjärilar hejvilt i magen och det var tur att det var precis i slutet av dagen för jag kunde inte sitta still, inte fokusera. När jag kom hem bjöd jag mina sambos på rosa champagne och choklad, som sig bör när man ska fira.

Jag ska börja plugga igen. En kvällskurs, vilket betyder att jag kan behålla jobbet, vilket i sin tur innebär att jag inte kommer bli skitfattig. Tre kvällar i veckan ska jag spela teater, och om ett år kommer jag få ett papper som säger att jag läst en Foundation Course in Acting på Arts Educational Schools London, och att jag fått godkänt på allting.

Äntligen, tänker jag. Äntligen börjar livet. Och det kommer bli alldeles fantastiskt.

spacing

Nyss lärde jag mig att man i Storbritannien använder sig av dubbelt mellanslag efter punkt. Bara ett mellanslag efter komma, men dubbelt efter punkt. Det känns lite som ännu ett tecken på att britterna är smått bakåtsträvande, det kommer från att man ville vara extra tydlig när man skrev på skrivmaskin.

Nu vet ni det!

morning light

 Jag och Chris mötte upp Lisa och Tristan på Watatsumi vid Trafalgar Square i lördags kväll. Dom hade världens flashigaste lampa!

 När jag har ett 70 kvadratmeter stort vardagsrum, då ska jag bannemig också ha en skitstor fisk-lampa.

 Världens godaste cocktail, Morning Light, med fläder, jasmin, äpple och vodka. Heaven in a glass, typ.

 

Lisas Watatsumi Mojito med blåbär.

Jag fick ingen bild på Lisa & Tristan, tyvärr. Nästa gång kanske. Åh, jag trivs så himla bra i deras sällskap. Fin kväll.

och såhär såg jag ut, i ny klänning och allt. HM ftw!

"det har väl alla gjort!"

Och idag, om ni har en timma över såhär på lördagseftermiddagen, tycker jag att ni kan kolla på dethär. Ja, Niklas Strömstedt är lite fjantig at times, men Ola. Ola Salo. Mitt arma tonårshjärta vill hoppa ur kroppen när han sjunger! Både min gamla Ark-vapendragare Sofia och min universitetskompis Kajsa skymtar förbi i publiken, minsann. Angelheads alltså, hängivna brudar.

You can take the girl away from the Ark but you can't take the Ark away from the girl.

det är okej att känna

Har du fem minuter över tycker jag att du kan se denhär filmen. Bara så. Så jävla, jävla viktigt.

Nu ska jag repa.