solen i ögonen

Min fina Jessica skrev förut idag att det enda man behöver veta om svenskar är att solen är helig. När den kommer fram tar man vara på den. Man låter ingenting gå till spillo. Soldyrkare. Idag dök solen upp bakom Wembley, precis när den, om den skulle ha varit framme under dagen, skulle gå ned. Jag tittade ut genom fönstret, log lite som för att säga "hej och välkommen tillbaka" till solen, och sen försvann den. Det gjorde min dag lite bättre. Kanske är det universellt. Kanske är det Européiskt. Kanske är det svenskt.

Det gjorde min dag. Det, och att VD'n sa att jag gjorde ett förjävla bra jobb. Det log jag lite åt också.

det handlar om att hitta meningar som säger vad man menar

Jag har repat hela veckan, varje kväll i flera timmar. Samma sak om och om igen. Från början varje gång jag tappat bort mig. Från början och om och om igen och jag har försökt säga meningar på samma sätt men mena olika, och sen säga samma sak på olika sätt men mena samma. Olika betoningar på olika ord och försöka få mig själv att reagera. Jag har tittat mig själv i spegeln och tänkt att jag nog står still för mycket, är för stel. Försökt att röra mig, vifta på armarna, gå runt. Såg bara inrepat ut. Ännu mer stelt. Börjat om. Satt mig ner, vänt ryggen mot spegeln, tittat upp i taket.

Gått in på Facebook, snurrat runt och bokat flyg. Lagat mat, ätit mat, flåsat. Alldeles för mätt. Glass till efterätt? Ben & Jerry's, säkert 3 lådor på en vecka. Två skedar och ett paket glass till Dexter. Säsong fem nu. Jag blir så nervös varje gång. Somnat för sent och gått till jobbet som en zombie. Kommit fram i tid. Tagit med egen lunch varje dag. Spaghetti och quorrnfärssås idag. Jag har haft pjäsen som min monolog kommer från som lunch-litteratur varje lunch-rast. Har inte kommit ihåg nånting någon sagt till mig. Gjort massor med nytta på jobbet. Sett en direktör storma ut från kontoret och skrika "Fuck off" till VD'n. Sett en annan lämna sitt passerkort och säga "Jag kommer inte tillbaka" och gå. Undrat vad tusan det är som pågår.

Jag har kommit hem varje kväll klockan sex och repat en timma. Lagat mat, eller ätit mat som jag fått lagad åt mig. Pluggat några timmar till. Sett på Dexter. Sovit. Jobbat. Pluggat. Ätit. Pluggat. Sovit.

Borde känna mig förberedd. Borde känna mig skitbra. Borde känna mig redo att ta dom med storm. Känner mig apatisk. Inte alls förberedd, inte alls redo, inte alls skitbra. En text som sitter och en som är bättre, men som inte sitter lika bra. Det måste sitta. Som ett rinnande vatten och du ska kunna vakna mitt i natten och rabbla baklänges och du kanske borde repa ikväll också?

Apatisk, som alltid. Som jag alltid blir, när det blir för mycket. När det pressas och stressas och det finns så mycket, så många, andra att tänka på. Folk som har det värre. Folk som stressar över andra saker, viktigare saker. Jag bor i London och jag har repat hela veckan. Jag har en audition imorrn till en av de bästa teaterskolorna i England. Jag har repat hela veckan men jag är inte beredd. Men det finns folk som har det värre. Det finns folk som skulle byta med mig, om dom hade chansen. Jag har chansen imorrn.

Och visst fan ska jag ta dom med storm.

Boulder's Beach

Boulder's Beach, Cape Town
Pingviner överallt, sandstorm och solsken
Iskallt men blått,blått,blått vatten
Fina, fina dagar.
Längesen nu.

hakuna matata

Just ja, vi kom ju hem förra fredagen! Efter det hade vi en väldigt stillasittande helg, en väldigt stressig och deprimerande vecka och nu är det äntligen helg! Vi träffade världens finaste lejonungar näst sista dagen i Sydafrika, alltså förra onsdagen - det känns så hemskt länge sen nu!

Det dyker upp lite bilder framöver, men eftersom Blogger bara tillåter fem bilder åt gången får jag tyvärr medge att det är på Facebook det mesta kommer läggas upp. 800 bilder finns det, och ärligt talat finns det roligare saker att göra än att lägga upp de i grupper om 5!

Tack för att ni fortfarande finns kvar efter mer än en månads radio silence!
xx