baby on board

Scott och Jo var iväg på sitt första ultraljud idag! Det var det jag menade för ett tag sen, när jag sa att jag hade något spännande att berätta - Scott och Jo ska bli mama och papa! "Men varför kunde inte vi få veta - inte som att vi skulle säga nåt!" kanske ni tänker, men icke! Inte ska väl ni få nåt försprång bara för att dom inte fattar svenska? Nej, om det bes att man inget säger, då ska inget sägas.

Men nu är det offentligt, lilla päronet i Jo's mage är 51mm från hjässa till rumpa och alldeles på riktigt!

Trist att dom inte kommer vara här när bebis ploppar ut. Dom kommer vara jättelångt borta på andra sidan jorden, Nya Zeeland ett tag och sen Sydafrika när bebis blir några månader gammal. Sån är planen, men inget England. Aunt Elin får väl hälsa på nån gång, helt enkelt.

Men i alla fall - Grattis mama Jo och papa Scott!

jag hälsar på ibland när jag sover

Igår var en himla bra dag. Att sitta på en pub och dricka Baileys sakta sakta och snacka skit med bra tjejer var så himla fint. Så himla bra. Någon slags bekräftelse på att man finns. Att man är med, liksom. Att man värdesätts och tycks om och är kul att umgås med. Att skratta ikapp och lyssna på historier och dela med sig av sanningar av alla slag. Himla bra dag, eftermiddag, kväll, natt. Kom i säng väldigt sent och minns att jag tänkte att det är okej om jag mår dåligt imorrn, då är det liksom värt det.

Jag mådde rätt okej imorse ändå. Inte så farligt. Pratade med Caro och mama på Skype och skrattade och saknade. Som vanligt när man pratar på Skype med folk i långtbortistan. Sen gick den känslan inte över. Längtan. Hemlängtan och bortglömd-känslan. Den satt kvar hela kvällen och kärleken vet inte vad han ska göra när jag blir sånhär. Trist känsla, och jag vet att den går över. Men nu känns det bäst att gå och lägga sig. Kanske kan jag drömma om någonstans långt borta. Det gjorde jag igår natt och jag minns inte vad men det var fint att vara hemma en stund. Även om det bara var i sömnen liksom.

Godnatt, fina.

l'Afrique

Trettiotvå dagar kvar till vi åker till andra sidan jorden. Till värmen, till vildmarken, till lejonen och elefanterna. Afrika. Jahapp, thank you very much där prickar vi av en till världsdel.

Trettiotvå dagar. Så nära men ändå så långt borta. Och jag har fortfarande inte lyckats slingra mig ur jobb-lögnen. Hoppsan.

det sociala nätverket

Det är en världssensation vi lever i. Lever med. Andas. Flera gånger om dagen, en stor del i vårt sociala liv. Tiden innan minns vi knappt. Inte veta? Skvaller har aldrig spridits så fort, och sanningen har aldrig varit lättare att hitta. Man ser ansikten man inte kommer ihåg och sörjer vänner man aldrig känt bara sett. Spännande. Vart tar det slut, liksom? När? Bara början, tänker jag. Vi har ingen aning.

En reklam innan filmen fick mig att le. Inte för ölen kanske, men för mannen i klänning som sjunger bästa låten. Titta, och njut.

Och grattis papa på fars dag. Här får du en alldeles egen låt!

you're not your fucking khakis

Var på IKEA igår. Köpte glögg och pepparkakor och julpynt. Och kaviar. Vad annars ska man ha på kokt ägg, liksom. Fånigt leende på läpparna och som vanligt sägs det "såndär hade jag i min lägenhet!" lite för många gånger för att någon ska tycka att det är underhållande. Men det är fint. Köpte köttbullar också, och gräddsås. Får köpa quornbullar till mig och låtsas. Ibland är det trist när man bestämt sig, och ibland får man rucka på principerna. Dom är ju mina principer trots allt, och jag som bestämmer reglerna. Så ibland kanske man får äta en köttbulle eller två. Bättre än en hel ko, liksom.

Ska på bio. "The Social Network" av David Fincher. Han gjorde Fight Club och 7even. Genialt. Hoppas på en fin eftermiddag.

Är lite söndagsdepp. Ville prata med Caro men hon är långt bort och i en annan tid och det är svårt att pricka rätt i bådas scheman. Rätt för mig och mitt i natten där borta. En annan gång.

Ser fram emot framtiden. Det blir fint, detdär. Det som ligger och gror. Det kommer gro till nåt fint.

hattfnatt

Jag har köpt en hatt! Men inte vilken hatt som helst - en svart hatt med rött foder! Och - jag har köpt en tröja. Inte heller den vilken tröja som helst - en färgglad tröja! Jag undrar för mig själv 'vart är världen på vägen?', men sen tänker jag att 'den är ju åtminstone randig'. Man kan inte röra sig hur mycket som helst utanför sin lilla bubbla. Jag kände lite att jag blev tio år yngre när jag köpte mig lite färg och lite hatt. Det är fint när man påminner sig att man faktiskt bara är 21, och det finns så mycket att se och göra och ha på sig och resa till och så många städer att bo i och folk att träffa.

Tyvärr jobbar jag fem dagar i veckan, och på mitt jobb är folk grå och tråkiga. En hejvilt färgglad kofta passar inte in i mallen. Men på helgerna, då jäklar! Fintröjan och festhatten på! Tjoflöjt!

(Sa jag att min älskade Therese ska komma och hälsa på?!)

måndagsfint

Det ekar här inne!

En och en halv timma pratade vi igår. Inte för att det är något rekord för oss, men det är fint. Så himla fint. Jag tycker så himla himla mycket om min Caro. Hon är världsfinast.

En annan som jag tycker himla himla mycket om är finaste Zäta-liten. Hon har bokat biljetter (äntligen!) och kommer till Londonlandet med sin Dave i början på December. Världsbäst!

Nu ska jag jobba, och hoppas på finare väder ikväll så jag kan springa hem.