händelserik helg

Mycket har hänt den här helgen. Massor, faktiskt.

I fredags var jag ute med jobbarkompisarna för att 'fira' att jag slutar på onsdag. Mycket alkohol intogs, och resultatet av det blev mindre lyckat. Jag kom hem utan jacka, utan vantar och värst av allt, utan plånbok. Min sista lön på 200 pund fanns i plånboken, och mitt svenska och engelska bankkort. Mitt ID-kort och mitt europeiska försäkringskort, ett presentkort på HM på några hundra och mitt klippkort på Maxim. Korten går ju att spärra och skaffa nya, men pengarna alltså. Inte roligt när jag faktiskt inte får mer förrän jag skaffat ett nytt jobb. Bajs, rentutsagt.

I lördags, när jag äntligen pallrat mig ur sängen, tog jag mig ned till Themsen för att tillsammans med klassen gå på teater på Shakespeares Globe. Jag hade aldrig varit där, så himla häftigt att se stället där ALLA pjäser han skrivit spelats, om och om igen.

Ikväll var jag på konsert. Jag och min älsk såg MIKA på the Hammersmith Apollo, och det var grymt. Så jäkla häftig konsert, han är ju som ett litet barn som bara leker fram allting. Så himla mysig, och så otroligt rolig att se. Himla fin kväll, faktiskt.

Nu måste jag fundera ut en budget för Sverige-resan och tiden fram till när jag nu får ett nytt jobb. Bidrag mottages tacksamt, om ni vill bjuda hem mig på middag under tiden jag är i Svedala. Vi ses på torsdag, i alla fall.

Puss på er, sötnötter.

hemresa minsann

Så, igår var Chris på svenska ambassaden och sprang runt för att hitta rätt papper och fram och tillbaka till banken för att få rätt papper och i samtal med försäkringsbolag för att få rätt papper och tiillsut kunde han lämna in sin ansökan. Nu tar det 3-7 arbetsdagar innan han får veta. Nästa torsdag kanske han har ett schengen-visum och kan åka till Sverige med mig. Kanske har han det inte. Jag hoppas på det förstnämnda.

Ja, så jag nämnde litesådär i förbifarten att jag åker till Sverige nästa torsdag. Herreminje, det är bara en vecka kvar, och det kommer bli så himla fint. Två veckor hemma, och jag vet redan att det kommer gå så himla fort. Alldeles för snart kommer jag vara tillbaka här, inte alls redo att söka nytt jobb och inte alls redo att ta tag i allt som måste ta i tags med. Men först två veckor hemma. Fjorton dagar. Det är tjugoen dagar kvar till jag måste åka tillbaka igen, men bara sju dagar tills jag åker. Och om fjorton dagar är jag fortfarande i Sverige och har halva vistelsen kvar. Fina tanke.

Vi ses snart sötbullar. Jag saknar er.

notis

Igår sa jag upp mig från mitt jobb!

semmeldagen

En knippe röda, orangea och gula blommor i ansiktet. "Morning baby" hörs en välbekant röst säga, "happy valentines day!"

Så jag fick blommor, tjusiga underkläder och en fantastisk middag på hjärtans-kvällen. Chris hade bokat bord på Benihana i Swiss Cottage, där maten lagas vid ett hibachi bord - vi satt runt ett bord och kocken stod precis framför och lagade maten på stekytan mitt på bordet. Så jäkla gott, och häftigt. "Dinner and a show", liksom.

Nu har jag två mornar i rad börjat jobba klockan sju, vilket förutom att jag inte får någon sömn innebär att jag befinner mig på mitt hat-café ett par timmar innan jag släpps iväg till mitt ställe. Jag har heller inte hunnit eller orkat äta min morgongröt hemma innan jag begett mig iväg på jobb-äventyr, och det är verkligen märkligt hur lite gröt kan förändra min dag så mycket. Jag blir alldeles skakig och är hungrig hela dagen, oavsett vad jag äter. Det där med att det är viktigt med stadig frukost är ingen lögn, minsann.

Nu är det jobb igen, i vanlig tid och vanliga stället. Ikväll blir det kurs igen, och replik-plugg hela dagen.

Puss på er, och ät en semla för mig.

trevlig helg

Bakislördag i Londonlandet, då sitter jag på soffan och dricker saft och äter vad jag kan hitta i skåpen. Imorse fick jag frukost på sängen, gröt med hallonsylt och caramel-choklad från affären. Sen gick jag och duschade och sen dog jag igen, raklång på sängen, ovanpå täcket med pyjamas och tofflor på. Sen blev jag väckt igen och tvingad ned till vardagsrummet, och här jag jag suttit sen dess.

Uj uj uj, det är inte lätt inte. Jag vill ha choklad, fett, ost, salt, socker, en varm filt och en bra film. En lugn kväll. Någonting säger mig att jag inte får vad jag önskar mig, dock.

Lite glass på det, minsann.

lång tid inget seende

Jag vet. Jag skäms lite. Jag är verkligen kass. Men jag ska försöka bli bättre. Jag ska bli bättre på mycket, minsann. Blogga är en av dom grejerna.

I fredags var jag ute och drack väldigt flashiga drinkar med Samantha, Carros London-kompis från förr. Vi gick till ett litet ställe som hette the Tart där hennes kompis jobbade som bartender. Vi drack passionsfrukts-martini och apple-tini och ros/choklad-drinkar och annat häftigt, sånt som man egentligen inte har råd med men som man får unna sig ibland.

I söndags var jag, Chris, Jo och Scott på bio och såg "Invictus". En må-bra-film på riktigt, och eftersom den handlar om Sydafrika och Mandela blev det extra nära för killarna. Riktigt bra film, rekommenderas! Nu när jag lärt mig lite om rugby känns det också vettigare att se en sån film, eftersom den handlar om Sydafrikas rugby-lag under skiftet apartheid/ demokrati.

Jag har lite så smått börjat planera min Sverige-vistelse, även om inga datum är satta än. Det blir bra, det vet jag, även om jag inte vet än om jag åker själv eller med manligt sällskap. Jag vill hinna ta en sväng upp till stugan, hälsa på morföräldrarna och kanske ta en sväng till Norrpan och träffa sötaste Zäta. En natt i hufvudstaden vore inte helt fel det heller, om min käraste Caruline vill ta in mig under sitt tak. Många planer, får se om man hinner - och har råd - med allt.

Mer inlägg kommer, jag lovar.

Puss på er.