Det är onsdag imorgon. Bara tre dagar kvar på veckan. De två första har gått fort, så jag hoppas att det fortsätter så. Jag vill ha helg mest hela tiden. Inte för att jag tycker illa om mitt jobb, för jag trivs rätt så bra där, mest för att det är så fint att vara ledig. När jag jobbade i Nyköping senaste halvåret var det ju väldigt mycket flänga fram och tillbaka och jobba dygnet runt, men ofta hade jag lediga dagar mitt i allting. Jobba dubbelt på helgerna och sen måndag ledigt, jobba tisdag på boendet, dubbelt på onsdagen och torsdag ledigt, jobba dubbelt på fredagen och lördag ledigt... och så vidare, och så vidare. Nu är det rutin som gäller. Jag vaknar samma tid varje dag, och somnar ungefär samma tid. Som min mama sa, när jag sa att jag tror att jag tar igen förlorad sömn från det gågna halvåret, att nu vet min kropp att det är dags att vara trött på kvällen. Förut visste den inte när den skulle vara trött och när den skulle vara pigg, så den gick på någon slags reservkraft hela tiden. Nu är helgerna lediga, och jag uppskattar dom så otroligt mycket.
Igår var jag på Primark efter jobbet, och spenderade pengar. Ett par skor, ett par svarta byxor, två svarta t-shirts och en svart skjorta. 15 pund. Jag skulle kunna påstå att det är ett kap. Typ 175 spänn för fem grejer. Allt för att ha kläder till jobbet, och kan man spendera så lite pengar som möjligt för att kunna jobba i rena kläder, då gör man det. Jag såg fina jackor också. Åh.
I söndags var jag, Fricken och Kris på en bar i Acton. Dom hade grillfest på kiwi-vis, så det lagades mat under marken. Kyckling och grönsaker nedgrävda i lera, minsann. Så jäkla gott var det inte, men då åt jag ingen kyckling heller. Det blev några cider och lite tyska dryckes-visor, för det var återförening för de australiensare och nya zeeländare som vart på Oktoberfest. Min franska huskamrat fick veta att hon skulle iväg med sina franska vänner, så det blev ingen shopping då. Förhoppningsvis åker jag och fransyskan till Primark på lördag istället.
Jag saknar min mama och min papa. Jättemycket. Mina bröder också, och mina brorsbarn. Jag drömde om min brorsdotter Filippa inatt. Jag minns att hon klättrade i träd och sen var vi på någon konsert med alla familjer och hon satt på någons axlar för att se. Sen satt hon på en jättestor sten istället, och jag minns att jag tänkte att hon kan få sitta på mina axlar när som helst. Dessa fina ungar. Min mellersta bror fyllde 30 år i lördags. Grattis igen till honom. Jag önskar att jag hade kunnat vara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar