det är värt att fisa lite om man får dricka en bit av himlen

Helg igen. Underbara helg! Det jag vaknar på måndagmornarna och längtar efter. Det jag på söndagskvällarna är väldigt ledsen över att de är slut. Nu är det dock bara lördag, och det känns fint att ha ännu en ledig dag imorgon.

Jag och Fricken var i Kilburn idag. Handlade skitsaker, massor med godis, nya tofflor och en julklapp! Min första julklapp är inhandlad, vilket känns lite läskigt. Redan i oktober börjar man fundera på julklappar, och jag vet att november kommer att flyga förbi. Jag har varit i London i snart två månader, och det har verkligen gått fort. Jag hoppas att tiden kommer fortsätta gå fort, i alla fall tills Chris kommer tillbaka. Åh, vad jag vill att han ska komma tillbaka nu.

Hemkommen från shoppingturen bad min franska huskamrat mig att göra pannkakor, amerikanska sådana, och ja, jag säger ju inte nej till sötsaker. Så jag stekte pannkakor, vi smällde i oss dom med tjocka lager av lönnsirap, och gott var det. Dock var det godaste av allt varken godiset jag köpte i Kilburn eller pannkakorna eller lönnsirapen, det var glaset med mjölk jag sköljde ner det med. Riktig laktosmjölk, första gången på mycket länge. På jobbet har jag druckit någon vanlig latte, och några vanliga milkshakes, men ett glas vanlig hederlig mjölk var himla länge sen. Underbara mjölk, guds gåva till människan. Dock inte till min mage. Den reagerar konstigt, och jag känner hur den bubblar och är lite lätt upprörd. Men ack, så värt det. Så himla gott.

Jag saknar min karl. Och min mamma. Och min pappa. Och Carro och Zäta och Jessica och Sara och frugan... och ja, ni har hört det förut. Jag saknar er. Nästa vecka kommer Jessica hit, och jag har tjatat om det i flera veckor för mina huskamrater. Det kommer bli fint, jag längtar!