Idag var en lång dag. Inte fler timmar än vanligt, men det kändes som att dagen aldrig skulle ta slut. Morgonen gick sakta, jag hade min första rast, lunchen gick ganska fort, jag hade min andra rast, eftermiddagen... tog aldrig slut. När jag kommer tillbaka från min andra rast är klockan nästan tre, och man tycker att två timmar borde gå fort. Men icke. Segt, är ordet. Imorgon blir en lång dag på riktigt, för jag ska börja jobba tidigt. Klockan sju ska jag vara på plats, vilket betyder att jag måste vakna runt fem för att hinna äta frukost och ta mig till jobbet.
Imorgon åker Andrea på jobbet på semester hem till Rumänien. Det tycker jag är tråkigt, för det betyder att två jobbdagar kommer vara utan henne. Hon är min kompis där, faktiskt. Vi är de som är kvar efter fyra då resten av tjejerna går hem. Jag stannar till fem, hon stänger cafét klockan sex. Så en timma har vi på oss att fylla på take away-lådor till salladsbaren, pappersmuggar till kaffe, pappkassar till smörgåsar, servetter och annat. Men vi hinner med att prata också, och det är fint att prata när man bara är två. Fint att komma överrens och skratta åt samma saker och kunna vara sig själv. Kunna bete sig som man brukar och inte behöva tänka på att prestera. Bara vara. Även om det finns mycket att göra även då, så kan man göra det i sin egen takt. Ingen protesterar om man stannar upp och visar varandra vilket mönster man kan göra i cappuccino-skummet, eller om man delar på en bit av det fantastiska chokladtårtan. Man kan göra så, när man är vänner och ingen ser. Andrea kommer tillbaka på måndag, men jag kommer sakna henne. Och hon kommer sakna mig också, sa hon. Sen kramades vi, och jag gick till tunnelbanan och åkte hem.
Jag ser fram emot helgen. På fredag kommer mamas bf till london. Han ska möta upp mig på mitt café, och sen blir det att ta en öl eller två någonstans i närheten. På lördag eller söndag ska jag med fransyskan Marie och hennes vänner till Brick Lane, fönstershoppa vintagekläder och ha trevligt. Förhoppningsvis äntligen träffa Ari, utbyteststudenten som gick bild i Nyköping förrförra året. Vi har försökt ordna något flera helger i rad, men eftersom tunnelbanan aldrig funkar på helgerna är det svårt att ta sig någonstans. Svårt för en åksjuk jäkel som jag att sätta mig på en buss som kör på fel sida av vägen och stoppstartastoppstartastoppstartar igen. Det ska jag göra i helgen, i alla fall. Någon gång måste man trotsa sina rädslor.
Nu ska jag dricka ett glas vin med Marie, sen ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar