tråkelitråkarbetslöshet

Det syns inte på himlen att det är aska överallt. Men tydligen hindrar det hela Europa från att ta sig någonstans. Folk bussar sig fram i dagar och veckor för att komma hemåt, och hotellen sätter skyhöga priser på extra hotellnätter. Min huskamrat Jo jobbar för två för att en lärare är fast på Malta, rektorn är fast någonstans och vice rektorn är någonannanstans. Det var ju skollov här nyss, så alla var på semester. Frick hoppas på att kunna åka hem till Svedala imorrn, det är hennes födelsedag och hon vill inte missa syrrans möhippa på lördag. Vi får väl se om hon kommer iväg. Vi har ett vad här, alla la in två pund. Jag och Chris röstade nej, hon kommer inte iväg. Scott, Jo och Elin röstade ja, hon åker utan problem. Just nu har Ryanair inga flyg tills imorgon klockan ett. Spänningen tätnar!

Det är förbannat jävla pisstråkigt, ursökta språket, att vara arbetslös. Och att vara halvsjuk och förkyld och hosta slem samtidigt gör inte saken bättre. Inte ens en promenad orkar man gå på för jag blir anfådd när jag går upp för trappan. Så jag sitter i soffan med min dator mest hela dagarna. Söker jobb. Kollar facebook. Läser bloggar. Igår städade jag. Plockade isär dammsugaren och tömde den på skit. Det var inte konstigt att den inte funkade, kan jag ju säga. Äckelpäckel. Så städade jag rummet. Dammsög och dammade och plockade iordning i skåpen och bäddade rent. Sen kom jag på att ni ju inte sett hur jag bor. Kanske skulle man fota en liten rundtur? Jag återkommer.

Jag är uttråkad, och tvingas underhålla mig själv. Och jag är faktiskt inte rolig.