När vi skulle åka hem från Svedala lämnade mama av oss på flygplatsen och åkte tillbaka till jobbet. Sicken tur att det inte är långt, för efter 10 minuter ringer jag, upprörd och stressad, och säger att vi glömt våra pass och biljetter på mamas skrivbord. Noteras bör att det inte är första gången jag, på grund av mitt kontrollbehov (jag packar upp och i och packar om massor med gånger innan avfärd) glömt pass och biljetter på ställen som inte är min ryggsäck. Helt värdelös är jag, bannemig.
Väl igenom passkontrollen ställde vi oss i kö för att gå på planet. Happ, trodde vi ja, pyttsan. Planet försenat och vi var tvugna att gå tillbaka genom passkontrollen och ut i restaurangdelen igen. Där stod jag själv i tio minuter och väntade på en sydafrikan som dom inte ville släppa tillbaka in i landet. Tillslut kom han ut, och vi slog oss ned för att vänta vid en stolpe vid en papperskorg.
Till slut fick vi i alla fall gå igenom passkontrollen igen, och ställa oss i kö - igen. Vi kom på planet fort som sjutton. Sen blev vi sittandes. Tidsuppfattningen må vara lite rubbad, men det var mycket längre än vanligt så kanske en timma, vad vet jag. Vi kom iväg till slut i alla fall, och allt gick fint.
På Stansted hade vi såklart missat vår buss, men kom iväg en timma senare än planerat ändå. På Baker Street där vi skulle ta tunnelbana hem krånglade maskinen och vägrade spotta ut växel på min 20-pundare, så där blev vi stående en halvtimma medans fallet utreddes.
Vi kom hem till sist i alla fall. Och vi krashade inte, varken med bussen, tunnelbanan eller flyget. Ungefär allt annat gick fel, men vi lever i alla fall. Nu är det tredagarshelg och jag är utfattig. Lugn helg med tomatsoppa till lunch och middag och dålig film på teve. Peppen är på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar