here's to drinks in the dark at the end of my road

Såhär stiliga var jag och luggen när vi drog iväg på pubcrawl i Camden i fredags. En kille tyckte att jag såg ut som Florence and the Machine, och som the token red-head känns ju det rätt självklart when your vision gets blurred. Koko var typ ballaste klubben, en gammal teater med scenen kvar och skitstort dansgolv och typ fyra barer på olika nivåer. Det franska bandet som spelade var söta och att skuggdansa bakom folk upp och ned för slingriga trappor var ungefär det roligaste någonsin. Londons sugiga nattbussar förstörde lite när det tog två timmar att komma hem (och då åkte vi till och med taxi sista biten), men all in all en himla kul kväll.

Ibland är London en himla bra stad att vara tjugotvå bast i, och ibland har jag sånadär kvällar då jag liksom inser att jag faktiskt, trots heltidsjobb och tvätt som ska tvättas och mat som ska storhandlas bara är tjugotvå. En himla fjuttig och fantastisk ålder minsann, och man ska leva medans man kan, tamigtusan.