Igår kväll när jag kom hem från skolan (som var skitrolig och fantastisk som vanligt) hade Chris redan gått och lagt sig. Jag smög runt i rummet och försökte vara så tyst som möjligt. Tog av mig strumporna och skulla slänga dom i tvättkorgen. Dunkade huvudet i hörnet på den öppna garderobsdörren. Sa en rad fula ord ganska högt. Insåg mitt misstag och kikade mot sängen, och förväntade mig ett grymtande "uh, varför väckte du mig?!" förhoppningsvis följt av ett "är du okej?". Han snarkade fortfarande. Phew.
Nu har jag en snygg bula i pannan, som när jag var liten och ramlade hela tiden för att jag praktiskt taget var blind och ingen visste om det än. Så, bulan i pannan, välkommen åter. Hoppas du kommer trivas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar