Jag överlevde kattorna. Nätt och jämt ska sägas, nedrans gosvänliga katter. Lyckad hattfest där hejdå-huvudpersonen försvann tidigt på kvällen. Svårt att säga hej då, kan tyckas. Måste dricka för att inte sörja. Då somnar man tidigt.
Lyckad kväll, ändå. Avslutades med ostmackor hos Londons tuffaste blivande föräldrar. Fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar