Igår kväll såg vi dokumentären Norway Massacre - The Killer's Mind på Discovery Channel. Så jävla vidrigt. Trots att jag sitter här, i ett land längre bort, och det nu händer hemska saker på närmare håll med uppror i olika delar av staden jag bor i, känns det närmre med Norge. Och jag blir så jävla, jävla arg. Från första stund jag läste om det som hänt har jag tänkt hur klarar man att transportera sig i så många timmar, utan att känna sig lite osäker och kanske tänka om? Hur kunde han sitta i sin bil i 2,5 timmar från sin lilla bondgård ner till Oslo, och sen igen köra bil och båt till ön utan att tankarna snurrar till rätta? Och hur fan kan man se ungdomar i ansiktet, prata med dom och sen döda, hänsynslöst?
Jag läser varje rad i tidningen och ser varje nyhetssändning och dokumentär. Det kom så nära, helt plötsligt. Våldet. Blev så verkligt. Skol-kompisar som jobbar kvarter bort från parlamentsbyggnaden, politiskt aktiva vänner som också åker på läger. Så overkligt, fast så på riktigt samtidigt. Jävla, jävla svin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar