Igår var en himla bra dag. Att sitta på en pub och dricka Baileys sakta sakta och snacka skit med bra tjejer var så himla fint. Så himla bra. Någon slags bekräftelse på att man finns. Att man är med, liksom. Att man värdesätts och tycks om och är kul att umgås med. Att skratta ikapp och lyssna på historier och dela med sig av sanningar av alla slag. Himla bra dag, eftermiddag, kväll, natt. Kom i säng väldigt sent och minns att jag tänkte att det är okej om jag mår dåligt imorrn, då är det liksom värt det.
Jag mådde rätt okej imorse ändå. Inte så farligt. Pratade med Caro och mama på Skype och skrattade och saknade. Som vanligt när man pratar på Skype med folk i långtbortistan. Sen gick den känslan inte över. Längtan. Hemlängtan och bortglömd-känslan. Den satt kvar hela kvällen och kärleken vet inte vad han ska göra när jag blir sånhär. Trist känsla, och jag vet att den går över. Men nu känns det bäst att gå och lägga sig. Kanske kan jag drömma om någonstans långt borta. Det gjorde jag igår natt och jag minns inte vad men det var fint att vara hemma en stund. Även om det bara var i sömnen liksom.
Godnatt, fina.
Inte alls bortglomd, ju. Jattejatteihagkommen.
SvaraRaderaPuss.