Idag börjar det. Nu smäller det. Nu jäklar, nu ska det tas tag i. Vad som ska itagas kanske jag berättar nångång. När jag lyckats. När det faktiskt är gjort. Trist att man aldrig blir färdig. Ständigt kämpandes. Aldrig nöjd. Alltid påväg mot annat.
Men idag börjar det. Och nog fasen ska det lyckas.
Förresten så saknar jag min mama och min papa och mina bröder och Therese och Sara och Carro och resten. Även fast jag är sämst kan ju ni höra av er ibland? ...Ey?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar