fyra timmars helspänn

Fyra timmar. Jag kom dit klockan ett och kom därifrån klockan fem. Man är inte van vid att vara på helspänn och visa sig från sin bästa sida i fyra timmar, non stop utan andningspaus. Visserligen var det fler än jag där, och jag var inte i fokus hela tiden men hela tiden under bevakning. Hur jag interagerar med nya människor. Hur min serviceanda är. Vad jag kan om serviceyrket, hur mycket jag kan om servering. Hur man dukar ett bord, vilka såser man serverar till vilket sorts kött och hur man hanterar att en kund fått hår i maten. Det var en rolig intervju ändå, med övningar och lekar som skulle visa hur man arbetar i grupp och hur man möter nya människor. Är jag en ledartyp eller någon som är bra på att ta instruktioner, vet jag hur man bemöter en kund som har klagomål? Det visar sig. Nu har jag gjort intervjun och övningarna, fyllt i alla papper och gjort alla test. På tisdag skulle dom höra av sig. Sen kanske jag jobbar på Wembley Stadium. Eller inte. Vi får se.

Häromdagen betalade jag för min andra audition, på Central Saint Martins College of Art and Design. Dom har så fruktansvärt långa namn, skolorna här. Örebro Universitet. Kort och koncist. Visar vad det är för en skola, och var den ligger. I alla fall. Jag betalade min audition och skulle sedan boka ett datum som passar mig. Inga lediga datum. Efter att jag tagit 40 pund från mitt nästintill tomma ingen-inkomst-alls-konto och betalat finns inga lediga auditiondatum. Så jag mailade dom. Förklarade att jag visste att det inte gick att få tillbaka pengar för audition, men att jag inte ens fått chansen att gå. Dom måste göra ett undantag och betala tillbaka, tänkte jag. Jag fick svar på mitt mail idag. Den 22 maj är jag inbokad för audition. Håll alla tummar.

Annars går jag mest bara hemma. Skickar fortfarande CVn överallt och inväntar svar som inte kommer. Jag är ju skitbra, faktiskt. Alla borde vilja ha mig. Dom vet inte bättre, tänker jag. Deras misstag, säger Chris, inte ditt fel. Jag vill ha ett kontorsjobb, eller bli receptionist någonstans. Jag vill inte vara servitris. Men det kanske kan vara kul. Eller inte. Vi får se.

Jag är glad i alla fall, trots att det har regnat konstant i en vecka och jag är uttråkad som få och har inga pengar. Bara imorrn kvar och sen är alla lediga i fyra dagar och jag slipper vara själv. Nästa vecka kommer min kusin och vi ska dricka öl och strosa runt och jag hoppas hoppas att vädret är bättre för jag lovade henne att det var vår i London nu. Jag är kär och glad, och jag ser ljust på framtiden. Jag är fan bra.