farthinder

Nu är det klart. Ingen skola för mig i år heller. Har inte fått besked från Stockholm än, men det gick inte strålande och då räcker det ju såklart inte när man slåss mot 2000 andra. Det känns förjävligt, för att vara helt ärlig. Riktigt tungt och grått och tråkigt. Dags att tänka om. Hitta andra vägar. Hitta ny energi, kasta sig ut, våga. Det ska gå det här, på nåt satt, det tänker jag inte ge upp om. Men just nu känns det jävligt tråkigt. Och ibland vill man bara älta sig i att allt är skit och inte se framåt och inte rycka upp sig och inte sluta lyssna på ledsen musik och inte tänka att ”dom flesta andra inte går teaterhögskolan men lyckas ändå”. Just nu känns det skit, och jag tänker älta mig i det så länge jag behöver.

Men det snurrar ändå, ska ni veta. Det är fullt sjå i tankesmedjan, och svårt att dela upp relistiska och orealistiska idéer, svårt att sortera ut och sortera bort och välja. Jag har ett år till att slösa bort, jag har fått ett år till att nyttja. Nu gäller det att göra vad jag kan för att få ut det mesta ur dethär året. Lära mig, se mig om, leva. Nu jävlar ska jag leva.

Först, dock, ska jag älta lite till.