Det är sommar i London. Supervarmt och klarblå himmel och solsken hela dagen. Chris har pumpat poolen och fyllt med vatten och vi har skrubbat cementen och vattnat blommorna. Ätit sill och potatis till lunch. Jag har repat monologer och jag blir nästan kär i mig själv för att jag är så duktig. Framför spegeln alltså, det är annat framför folk men det ska gå. Tamigfan. Det ska gå.
Men jag kan inte tänka. Är distraherad. Vill vara någon annanstans där det inte alls är lika varmt och ta hand om. Krama på och koka kaffe till och baka bullar åt. Jag hatar sjukdom. All form av sjukdom, men mest av allt hatar jag cancer. Har alltid gjort, och kommer alltid att göra. Om jag trodde på djävulen så skulle cancer vara den. Hatar, hatar, hatar. Och hatar att alltid vara så jävla långt bort. Fan.
Puss i pannan
SvaraRadera