utlänning

Börjar skolan ikväll. Tre dagar i veckan och jag ska vara i en teaterbubbla oavbrutet i ett år. Jag har bestämt mig för det. Oändligt mycket teater och bara läsa manus och se pjäser och läsa recensioner och diskutera föreställningar och författare och skådespelare, och lära mig lära mig lära mig. Pumpa hjärnan full med teater.

Känner mig lite nervös. Lite som att jag inte vet vad jag gett mig in på. Som att jag inte förstått vad som komma skall. Lite som Denise sa att “vem har jag lurat for att komma hit?”.

Det var välkomstdag i lördags för oss som ska börja Performance-kursen. Vi är 22 stycken, och ikväll får vi veta vem som hamnar i vilka grupper om 10 och 12 personer. Jag är den enda utlänningen i min klass. Vem lurade jag för att komma in?

Nästan så att jag börjar tro att det här kan hända på riktigt. Jag kan göra verklighet av det här. Det kan vara sa att jag kan lyckas jobba med teater när jag blir vuxen på riktigt. När man nu blir vuxen på riktigt.

Jag måste tänka på mig sjalv. Vara självisk. Tillåta mig själv.

Då, då kan det gå vägen.