frekkin finally

Taxin är bokad till om någon timma. Flygbolaget säger ja, Heathrow säger ja, vi säger TACK SOM FASEN! Det ser ut som att vi kommer iväg idag, utan att ta ut något i förskott liksom.

Mår lite bättre idag också, inte lika mycket feber som igår och har orkat duscha och tvätta och hänga tvätt lååångsamt, långsamt. Men det går framåt!

Vi hoppas att vi inte hörs på några dagar nu, förhoppningsvis kommer jag vara i luften tills nångång efter lunch imorrn svensk tid. Får se när det blir internet och när det finns tid.

Africa, here we frekkin' finally come!

rätta takter

Kom på att jag valde en bra dag att vara sjuk. Igår bakade jag kärleksmums med choklad/kaffe/baileys-täcke. När man är sjuk får man äta vad man vill, och hur mycket som helst. Mums.

och som grädde på moset

Idag har jag bara gått upp ur sängen för att gå på toa. Thé, yoghurt och meducin har kommit till mig som på rullband, och liksom fastnat brevid sängen. Jag är nämligen sjuk. Vissa har tur i livet, andra får sova på flygplatsgolv i ett land som står still på grund av snökaos och sen få över 38 graders feber och halvdö i sin egen säng. Inte ens får jag halvdö i Afrika! Inte ens får jag åka till jobbet och få julklappar och äta gratis jul-lunch! Inte ens orkar jag se färdigt på en så ytterst dum film som Sex & the City 2.

Sjukstuga. Usch, vilken fantastisk otur jag har.

äsch, flytta till afrika en annan dag vettja

Scott och Jo kom inte iväg heller. Eller, dom åkte till flygplatsen och fick veta att flyget var inställt. Nästa flyg med två platser ledigt är den 28e. Dom var redo att lämna London och flytta till Sydafrika. Att fira jul ensamma i London fanns inte riktigt med i den planen.

Åh, vad jag hatar England just nu. Sådan jäkla oförmåga att hantera vinterväder! Bajsland. Hoppas vi kommer härifrån på onsdag, håll alla tummar är ni snälla.

vi ville åka längre än till flygplatsen

en bild till chris mama
snö i londontown när vi anlände till heathrow
klockan nio på lördagsmorgonen
så himla trötta, men så himla pepp
nästa morgon skulle det vara pool-läge hela dagen

kallt, tyckte dom

jättekallt

"plane stopping, airport closing snow" sa jo
inte då, sa vi

tji fick vi, och som små folie-paket sov vi på flygplatsgolvet
vaknade vid fyra på söndagsmorgonen
och fick veta att inga plan skulle avgå
åkte hem igen vid sex-tiden

förhoppnings får vi åka på onsdag istället
jäkla skitkorv, faktiskt

therese&david-helg

sötnosar på 'winter wonderland' i Hyde Park
julmarknad och karuseller och snö och glögg och varm cider
en himla massa mys och finhet

en bild till papa

en bild till mig, och till caro
lilla apa-rob

finhatten på och fin-tjejen brevid

shrek-mys

finparet
tack för att ni kom
jag hade världsfinaste helgen

T minus två dagar

Förlåt. Om två dagar åker jag till Sydafrika, Scott och Jo lämnar landet för gott och det finns väskor och packa, vänner att träffa och glögg att dricka. Det finns inte tid! Imorgon kväll försöker vi igen. Några bilder på älskade Therese och David ska upp, några inlägg om fina saker och mindre fina.

Jag är fri från jobblögnen nu. Nu vet dom att jag åker till Sydafrika, men den historien är för en annan gång. Fri, i alla fall.

Ikväll äter jag middag med söt-Petro efter jobbet. Fint, minsann.

bertil trettiofyra, trea fyra

Sa jag förresten att vi var på bingo igår? Jo, riktig pensionärs-bingo, med dutt-pennor och hela köret. Rätt kul faktiskt, när man väl kom igång!

Min tand mår lite bättre. Idag kunde jag borsta tänderna ordentligt och prata utan bekymmer, men le är att gå till överdrift på aktivitets-listan. Men dricka vatten utan att hålla det på ena sidan och undvika en ilande tand - yes box alright, vad fint det känns!

Imorrn ska jag till Homebase efter jobbet. Köpa pump ska jag göra, till en uppblåsbar madrass. Vi hade en stor fin elektrisk pump som vi köpte till poolen i somras, men tyvärr blidde det lite kallt för ett tag sen, och killarna hann inte med. Så pumpen är frusen och poolen ligger ute i snön. Väl spenderade pengar, tänker vi alla i kör, men håller tyst med våra "I told you so's". I alla fall, imorrn ska jag köpa en pump och dammsuga vårt rum och göra fint och tvätta och ställa i ordning. På lördag får vi finbesök!

Sa jag förresten att Therese och David kommer på lördag?!

ont det gör ont

Inatt drömde jag en fin dröm. Jag vaknade och min förbaskade tand var borta. Hade ramlat ut i sömnen och låg på kudden brevid mig. Inget ont, inget blod, bara ett nice, smärtfritt tomrum där tanden suttit.

Icke.

Istället, när jag vaknade på riktigt (eller, jag ska säga, när jag vaknade på riktigt för tusende gången) gjorde det riktigt jäkla ont. Man inser inte hur mycket sugkraft man använder för att dricka vatten, eller för all del äta gröt. Aj, aj, aj, det känns som om man ska suga ut tanden och all dens innehåll. Vilket i mitt fall bara skulle vara tanden. För min tandläkare tömde min tand igår, och fyllde igen med nåt gojs. På lördag, innan Therese och David kommer, då ska jag dit igen och trycka i en riktig fyllning. Det blir mitt femte besök på två månader. Jag tror inte att den här tandläkarn får fixa nåt mer i min mun.

Det händer inte ofta, men idag är det väl förtjänt med en svordom;

Aj som fan!

första december

Therese kommer på lördag, Therese kommer på lördag, Therese kommer på lördag, Therese kommer på lördag, Therese kommer på lördag!!! Och David också, såklart, himla välkommen han med!

Igår julpyntade vi hela köket så nu får man en glitteröverdos varje gånge man försöker laga mat eller se på tv. Fint!

Nu ska jag äta första luckan i min chokladkalender, borsta gaddarna och knalla till jobbet. Sen blir det tandläkaren (för fjärde gången på två månader, så håll tummarna ordentligt för att han ordnar till det nu!) och sen blir det bingo ikväll! Här ska vinnas storkovan!

På återseende.

baby on board

Scott och Jo var iväg på sitt första ultraljud idag! Det var det jag menade för ett tag sen, när jag sa att jag hade något spännande att berätta - Scott och Jo ska bli mama och papa! "Men varför kunde inte vi få veta - inte som att vi skulle säga nåt!" kanske ni tänker, men icke! Inte ska väl ni få nåt försprång bara för att dom inte fattar svenska? Nej, om det bes att man inget säger, då ska inget sägas.

Men nu är det offentligt, lilla päronet i Jo's mage är 51mm från hjässa till rumpa och alldeles på riktigt!

Trist att dom inte kommer vara här när bebis ploppar ut. Dom kommer vara jättelångt borta på andra sidan jorden, Nya Zeeland ett tag och sen Sydafrika när bebis blir några månader gammal. Sån är planen, men inget England. Aunt Elin får väl hälsa på nån gång, helt enkelt.

Men i alla fall - Grattis mama Jo och papa Scott!

jag hälsar på ibland när jag sover

Igår var en himla bra dag. Att sitta på en pub och dricka Baileys sakta sakta och snacka skit med bra tjejer var så himla fint. Så himla bra. Någon slags bekräftelse på att man finns. Att man är med, liksom. Att man värdesätts och tycks om och är kul att umgås med. Att skratta ikapp och lyssna på historier och dela med sig av sanningar av alla slag. Himla bra dag, eftermiddag, kväll, natt. Kom i säng väldigt sent och minns att jag tänkte att det är okej om jag mår dåligt imorrn, då är det liksom värt det.

Jag mådde rätt okej imorse ändå. Inte så farligt. Pratade med Caro och mama på Skype och skrattade och saknade. Som vanligt när man pratar på Skype med folk i långtbortistan. Sen gick den känslan inte över. Längtan. Hemlängtan och bortglömd-känslan. Den satt kvar hela kvällen och kärleken vet inte vad han ska göra när jag blir sånhär. Trist känsla, och jag vet att den går över. Men nu känns det bäst att gå och lägga sig. Kanske kan jag drömma om någonstans långt borta. Det gjorde jag igår natt och jag minns inte vad men det var fint att vara hemma en stund. Även om det bara var i sömnen liksom.

Godnatt, fina.

l'Afrique

Trettiotvå dagar kvar till vi åker till andra sidan jorden. Till värmen, till vildmarken, till lejonen och elefanterna. Afrika. Jahapp, thank you very much där prickar vi av en till världsdel.

Trettiotvå dagar. Så nära men ändå så långt borta. Och jag har fortfarande inte lyckats slingra mig ur jobb-lögnen. Hoppsan.

det sociala nätverket

Det är en världssensation vi lever i. Lever med. Andas. Flera gånger om dagen, en stor del i vårt sociala liv. Tiden innan minns vi knappt. Inte veta? Skvaller har aldrig spridits så fort, och sanningen har aldrig varit lättare att hitta. Man ser ansikten man inte kommer ihåg och sörjer vänner man aldrig känt bara sett. Spännande. Vart tar det slut, liksom? När? Bara början, tänker jag. Vi har ingen aning.

En reklam innan filmen fick mig att le. Inte för ölen kanske, men för mannen i klänning som sjunger bästa låten. Titta, och njut.

Och grattis papa på fars dag. Här får du en alldeles egen låt!

you're not your fucking khakis

Var på IKEA igår. Köpte glögg och pepparkakor och julpynt. Och kaviar. Vad annars ska man ha på kokt ägg, liksom. Fånigt leende på läpparna och som vanligt sägs det "såndär hade jag i min lägenhet!" lite för många gånger för att någon ska tycka att det är underhållande. Men det är fint. Köpte köttbullar också, och gräddsås. Får köpa quornbullar till mig och låtsas. Ibland är det trist när man bestämt sig, och ibland får man rucka på principerna. Dom är ju mina principer trots allt, och jag som bestämmer reglerna. Så ibland kanske man får äta en köttbulle eller två. Bättre än en hel ko, liksom.

Ska på bio. "The Social Network" av David Fincher. Han gjorde Fight Club och 7even. Genialt. Hoppas på en fin eftermiddag.

Är lite söndagsdepp. Ville prata med Caro men hon är långt bort och i en annan tid och det är svårt att pricka rätt i bådas scheman. Rätt för mig och mitt i natten där borta. En annan gång.

Ser fram emot framtiden. Det blir fint, detdär. Det som ligger och gror. Det kommer gro till nåt fint.

hattfnatt

Jag har köpt en hatt! Men inte vilken hatt som helst - en svart hatt med rött foder! Och - jag har köpt en tröja. Inte heller den vilken tröja som helst - en färgglad tröja! Jag undrar för mig själv 'vart är världen på vägen?', men sen tänker jag att 'den är ju åtminstone randig'. Man kan inte röra sig hur mycket som helst utanför sin lilla bubbla. Jag kände lite att jag blev tio år yngre när jag köpte mig lite färg och lite hatt. Det är fint när man påminner sig att man faktiskt bara är 21, och det finns så mycket att se och göra och ha på sig och resa till och så många städer att bo i och folk att träffa.

Tyvärr jobbar jag fem dagar i veckan, och på mitt jobb är folk grå och tråkiga. En hejvilt färgglad kofta passar inte in i mallen. Men på helgerna, då jäklar! Fintröjan och festhatten på! Tjoflöjt!

(Sa jag att min älskade Therese ska komma och hälsa på?!)

måndagsfint

Det ekar här inne!

En och en halv timma pratade vi igår. Inte för att det är något rekord för oss, men det är fint. Så himla fint. Jag tycker så himla himla mycket om min Caro. Hon är världsfinast.

En annan som jag tycker himla himla mycket om är finaste Zäta-liten. Hon har bokat biljetter (äntligen!) och kommer till Londonlandet med sin Dave i början på December. Världsbäst!

Nu ska jag jobba, och hoppas på finare väder ikväll så jag kan springa hem.

det var himla fint en gång

Titta vad fint man kan hitta när man installerar nytt operativsystem på datorn och måste vara försiktig att ingenting försvinner.
Sånt här fint får aldrig försvinna,
varken från huvud-minnet eller dator-minnet.

galna yanks i londontown

Imorrn invaderas Wembley av galna amerikaner. Det har köpts in Hot Dogs för att räcka för en hel armé (en armé på 90 000 pers...) och morotskaka och hamburgare och öl för en hel befolkning. Nittio tusen galna fans infinner sig imorrn på Wembley Stadium för NFL. Jag ska jobba igen, den här gången ska jag hälsa ny personal välkomna och säga "följ med den här snälle killen/tjejen så ska hon visa dig vart du ska!", för inte har väl jag någon aning om hur man lokaliserar sig och tar sig runt på Wembley. Jag ska le och se snäll ut, tänkte jag.

Efter att jag välkomnat alla ska jag få betygspapper att kryssa i och göra anteckningar, jag ska vandra runt och bedöma hur folk jobbar och bestämma om dom behöver träning eller inte. Hmm. Spännande, nytt och roligt, kan jag tänka!

Åh, och jag har en sån fantastisk nyhet att berätta!! Det får vänta lite dock. Men sen, åh, det är så himla kul!! IIiih!

pang boom krasch

Idag börjar det. Nu smäller det. Nu jäklar, nu ska det tas tag i. Vad som ska itagas kanske jag berättar nångång. När jag lyckats. När det faktiskt är gjort. Trist att man aldrig blir färdig. Ständigt kämpandes. Aldrig nöjd. Alltid påväg mot annat.

Men idag börjar det. Och nog fasen ska det lyckas.



Förresten så saknar jag min mama och min papa och mina bröder och Therese och Sara och Carro och resten. Även fast jag är sämst kan ju ni höra av er ibland? ...Ey?

vakna på fel sida

Igår glömde jag bort att både klippa och måla mina monsterklor på fingrarna. Inatt sov jag skitkasst och nu är jag trött och sjukt långsam. Idag är det dags för jobb och jag vill inte, vill inte, vill inte. Ikväll kanske det blir spelning med bandet vi träffade i Bournemouth. Imorrn blir det jobb igen.

Ge mig mer pengar och mer fritid och mer sömn! Dammit.

tidskillnad och webbkamera

Det här är jag. Just precis nu för en minut sen efter att ha försökt ringa Caro på Skype ungefär sjutton gånger och blivit avbruten av en alldeles för seg dator varje gång. Efter att ha tvingat Chris att avinstallera sina program han använt för att plugga Linux denhär veckan. Efter att ha ringt Caro igen, med kameran redo och internetanslutningen på topp och en dator med nog med utrymme. Efter att ha hört telefonsignalen tuta i fem minuter utan svar. Efter att ha ringt igen och kommit på att det här med tidsskillnad betyder att det är sen kväll i Japan.

Godnatt Caro & Charre. Jag ska snart gå upp ur sängen och göra något vettigt med min söndag. Godmorgon.

Hospitality Action Ball 2010

Så, jag var medbjuden på bal i fredags. Inte hade jag en balklänning, men man får improvisera. Tjolöjt, här har ni några bilder!

vår HR director Katie och Rich, Purchasing Executive och vän med Scott & Chris

jag fick spela!


kalas!

det bästa jag vet: sova

Jag är tamigtusan trött jämt. Hela tiden, oberoende tid på dygnet eller aktivitet eller mängd sömn natten innan. Alltid lika trött. Chris säger att det enda jag vill göra är sova, från att jag kommer hem på eftermiddagen tills... ja, jag skulle kommit hem nästa eftermiddag, och det är nog sant. När det blir mörkt och trist och fuktigt och kallt och blåsigt, då gömmer jag mig helst under ett täcke och vill allra helst inte komma ut igen förrän det blir vår.

Jag minns att min papa skrev i min Mina Vänner bok när jag var liten. Jag skrattade åt honom när han skrev att hans favoritsysselsättning var att sova, och det värsta han visste var att vakna. Jag skrattade för jag var tio bast och hade energi som skulle räcka för att lysa upp en hel stad.

Nu förstår jag.

svart katt - mörka hår, så att säga

Inte fasen vart det som på bilden, men efter ett par tvättar kanske det blir tjusigt. En får vänta och se, så att säga.

Nu är det söndag igen, och jag ser fram emot fredag, såklart. På fredag ska jag iväg på galej. Fint galej, tillochmed. Ni får vänta och se, så att säga, men då jag jag tamigtusan vara tjusig!

man kan försöka bli snygg

In the process - blir jag inte lika snygg som bruden på paketet blir jag besviken! Fortsättning följer...

self explanatory

Imorrn är det helg! Fantastiska helg!

...det var mest bara det. Natti natt.

det är trist att snooza själv

Det är så hemskt trist att somna själv på kvällarna. I kalla lakan under ett kallt tungt täcke, att vrida och vända men inte hitta någon arm att sova på för mina armar är inte lika sköna att vila huvudet på som hans.

Det är hemskt trist att vakna själv mitt i natten. Svårare att somna om när man vänder sig om och vill krypa närmre och hitta tryggheten och värmen under täcket men inser att det är tomt. Kallt på hans sida för han har inte legat där på hela natten.

Det är hemskt trist när alarmet går på morgonen och spelar någon låt av Melissa Horn och om inte det skulle vara nog för att få dagens dos av melankoli upptäcker man att det fortfarande är kallt brevid. Tomt under hans sida av täcket, och ingen att snooza brevid.

Det är hemskt trist att gå till jobbet och jobba hela långa kalla dagar när någon annan har semester. Svårt att koncentrera sig när man sovit själv. Hemskt trist att somna själv när någon annan har semester och är uppe hela natten.

Godmorgon, sa jag imorse. Godnatt, sa han och gick och la sig.

ambassadbesök

Lite har hänt på nästan fem år

sundayitus

Nejmen, är det söndag? Hade jag väl aldrig kunnat gissa. Det känns ju inte alls i själen, ändrar sinnesstämningen eller försämrar humöret. Det är ju inte som att söndagsdeppet är någonting jag skulle vara van vid såhär på höstkanten. Icke sa nicke.

Det blev svinkallt på en gång häromdagen. 25 grader i onsdags förra veckan och nu är det kallt. Såndär isig vind som tar sig in under alla kläder. Alla är i chock och på tunnelbanan ser man folk som håller sig kvar i sommaren i iskalla tunna klänningar och bara ben jämte de som förväntar sig snö redan imorgon och är förberedda med vinterjacka och UGG-boots. Det är alltid lika förvånande när kall-hösten kommer. Jag gillar't inte. Inte ett endaste dugg.

Jag var på Royal Albert Hall på dansuppvisning igår. Folkdans och cheerleeding och barn som gjorde kullerbyttor och fina klänningar och vältränade danskroppar och fint, fint. Sen var det födelsedagskalas och Jello-shots och alldeles för sen hemgång. Idag har det handlats och tvättats och städats lite, men mest har det legats i sängen och i soffan och alla huskamrater har suckat och pustat ikapp med varann.

Nu ska jag sova. Imorgon är en annan dag, som de säger. Nattinatt.

höstsemester

Planen var en weekend i Aten. Ledigheten var bokad och flygturen kollad och lägenheten lånad. Det var bara visum som saknades för sydafrikanens del, och det saknas fortfarande. Så vi funderade på Turkiet, sen Tunisien och sen Marocco. Alldeles för dyrt.

Nu ska vi till Bournemouth istället. Bo på hotell och vandra längs en iskall strand istället för att sola och värmas up. Det får gå, det blir fint. Här ska vi bo, om ni ville veta. Tre nätter, min karl och jag.

eiffelsnö

Chris jobbade sent igår och Jo var ute på nån välgörenhetsgrej med gratis mat, så jag och Scott såg 'the Invention of Lying' med Ricky Gervais och Jennifer Garner, gräsänklingar som vi var. Den var lite smårolig, inte sådär hysteriskt men kul.

Inatt drömde jag att första snön kom. Att jag bodde precis vid Eiffeltornet i en villa precis som den på Arnö fast med balkong. Jag gick ut på den på morgonen och tittade bort mot grannen Eiffeltornet, och det snöade. Massor, massor. Som tur är gör det inte det på riktigt.

Huvva mig.

för det var victors födelsedag, hurra hurra hurra!

I förrgår fyllde den här snubben fyra bast. Han är världens bästa Victor och jag önskar att jag kunde vart där och grattat. Grattis i efterskott bästaste brorsonen!

Åh, vad jag saknar mina ungar.

hälsa på drottningen

Oj, förlåt. Jag tänkte inte på att det gick så lång tid mellan senaste och det här inlägget. Ber om ursäkt. Har vart upptagen. Ibland.

I lördags var vi på rundtur på Buckingham Palace. Man fick på sig ett par hörlurar och slussades in i slottets för allmänheten öppna rum, tröck (ja, jag kommer ju fortfarande från Sörmland) på den gröna knappen och så började guidningen. Genom de mest färgkoordinerade rummen leddes vi, och fick veta om alla kungars konst och att prinsarna Harry & William döptes i vatten från floden Jordan som fördes till England bara för det.

Trädgården var fin. Där fick man fota.

till caroline.

'There's a surprise for you here when you get home' skrev han till mig igår när jag var på banken och fixade nytt konto. Inte trodde väl jag att det skulle vara så fantastiskt som det visade sig att det var. H.mma på köksbänken låg nämligen ett paket, inslaget i vitt teckningspapper med en tull-lapp från Japan på framsidan. 'Book' stod det, och så min finaste Carolines namnteckning på namnraden. På baksidan fanns Death Cab's fantastiska 'I'll follow you into the dark' översatt till svenska, skriven i Carros fina handstil.

(Jag minns att jag sa det till henne en gång, att hon skriver fint. Hon skrattade och sa att det var sånt man sa till sina kompisar på lågstadiet. Men hon gör det. Det är som att konstnärligheten finns i handstilen också. Som att varje bokstav är sin egen liten teckning. Perfekt, fast avslappnat. Fint.)

I paketet fanns, som utlovat på tull-förteckningen, en bok. En A4 stor bok, med beige tyg-omslag och vita sidor. 36 uppslag, står det skrivet i boken. På några av sidorna har finaste Caro skrivit saker, minnen och önskningar, saknader och sanningar, och boken var min födelsedagspresent 2010. Två foton fanns i boken också, på mig och finaste, för kanske 4-5 år sedan, i Carros mamas lägenhet. I en skinnfåtölj i ett hörn sitter vi båda två, och det var så länge sedan. Sedan dess har en trygghet infunnit sig. Inte en ta-för-givet-trygghet, utan bara en känsla som gör att man kan vara säker på att vi finns kvar. Vart vi än i världen vänder, finns vi alltid kvar. Vi som i vi två, och trots att vi numera befinner oss i olika världsdelar i olika tidszoner och på olika nivåer i livet finns vi alltid kvar. Det är en trygghet som inte går att beskriva, så vi slutar där. Den enda som behöver förstå ändå är Caro, och vi har väl aldrig behövt ord egentligen. Hjärnor som är ihopkopplade, liksom.

Tack finaste, för den bästa födelsedagspresenten. Kärlek.

det finns band och så finns det band

Muse spelar på Wembley både idag och imorgon. Jag är föga imponerad för trots att jag vet att det är ett stort band med, tydligen, över 180 000 fans bara i London, så har jag nog aldrig hört dom. Jag ska i alla fall jobba på Wembley imorgon, innan Muse spelar. Jag ska sätta på såna där Gröna Lunds-band på folks handleder och checka in personal och pricka av på lista. Det blir kul, jag har aldrig jobbat på den sidan av ett event förut. Jag brukade ju vara personalen som fick ett band på armen och blev avprickad på en lista, men inte längre.

Man har ju kommit upp sig i världen.

femte september fyllde det ett år

Den femte september 2009 flyttade jag till London. Jag bestämde mig för att sluta ha distansförhållande mellan två länder och åka som en skottdåre mellan, och tog istället mitt pick och pack och bosatte mig här. I Dollis Hill i nordvästra London. Den sydafrikanska karln jag bestämde mig att lämna mitt hemland för fanns tyvärr inte i landet. Det var visum som hade gått ut och företag som skulle sponsra och flygbiljetter som var dyra och massor som gick fel, så han var fast i Sydafrika på obestämd tid.

Jag fick jobb på ett café, bland polacker och rumäner med taskig engelska och ännu taskigare attityd. Jag sålde bacon&egg och 'full english' och lunchmackor och varje dag när jag åkte hem på tunnelnanan kände jag hur jag stank av flott och stekos. På jobbet fick jag höra att jag var tjock och lat och knäpp och hemma hade jag fortfarande ingen kärlek som kunde trösta. Jag stod ut i 5-6 månader, sen fick det vara nog.

Hösten gick fruktansvärt långsamt. Ensamt och kallt och tråkigt och stressigt på jobbet och hemlängtan och kärlekslängtan och gråt och slit, och det kändes som att dagarna bara släpade sig fram. Till slut kom december. Strax innan jul kom jag hem från jobbet en dag, försenad till en Skype-dejt jag bokat in med mannen i Sydafrika, öppnar dörren till vardagsrumsköket och stelnar till. På soffan satt en solbränd, sydafrikansk kärlek. Han log mot mig och sa "du är sen till vår dejt!".

I mars sa jag upp mig från mitt caféjobb. Tre månader gick jag utan jobb, och det var fattigt och tråkigt, men tur var var jag inte själv i London längre. Jag behövde inte svälta. Efter tre månader fick jag en intervju genom en kompis till kärleken, klädde mig i min vitaste skjorta och mina svartaste byxor och knallade iväg.

Nu jobbar jag i min reception på mitt kontor, jag pillar med affisher och nyhetsbrev och svarar i telefon och skickar mail och renskriver och korrekturläser och är den glada alltiallon, liksom. Det är fint. Ska vi prata om pengar kan vi sluta nu, för jag tjänar inte mer än på cafét. Men jag mår bättre i själen.

Jag har tagit en teaterkurs om Shakespeare, jag har haft två jobb, jag har vart i Sverige tre gånger och haft några besök. Jag har druckit öl och vart på festival, fått en ny dialekt i min engelska och blivit 1 år äldre. Jag har hunnit en del, ändå.

Jag har bott i London i ett helt år. Den första halvan gick fruktansvärt långsamt, medan den andra halvan har sprungit iväg i raketfart. Jag vill inte ens tänka på hur fort det här året kommer gå.

Grattis i efterskott på ettårsdagen, Katitzi.

om ryanair flög drömflygplan

Jag drömde om min mama inatt. Det var stressigt för vi sprang runt på en flygplats och hade glömt både det ena och det andra och var tvugna att åka tillbaka och hämta och sen till flygplatsen igen och stressa runt och jag hade mitt nya pass och var himla snygg i det till skillnad från det gamla och det var mest bara stress stress stress men också fint. Jag fick krama min mama, och Zäta och Caro var där också mitt i all stress. Jag vaknade och var uppstressad, men det var en bra känsla, för det var en uppstressad trygghet. Kanske beror det på att om man har mama med sig när något går snett, då vet man att det blir bra igen. Kanske var det bara för att jag fick en dos av hemma. Om jag kunde åka hem varje natt när jag drömmer, då skulle jag vara en himla harmonisk mänska.

Ikväll ser Chris och jag Inception på bio. På tal om drömmar, alltså.

första september

Det börjar kännas kallt att äta jordgubbar och müsli och mjölk på mornarna. Det är nog snart dags att inse faktum, inse att sommaren är slut och inse att man borde återgå till gröt.

Det är September idag. Första. Det är kyligt ute på mornarna, även om solen ligger på. Höstmånad. Det blåser och vinden tar sig in under alla kläder. Det är för varmt för halsduk och vantar än, men lite för kallt för att vara utan. Det blev höst fort i år.

Hejdå sommarn, vi ses nästa år.

ingen växel på en pundare

När vi skulle åka hem från Svedala lämnade mama av oss på flygplatsen och åkte tillbaka till jobbet. Sicken tur att det inte är långt, för efter 10 minuter ringer jag, upprörd och stressad, och säger att vi glömt våra pass och biljetter på mamas skrivbord. Noteras bör att det inte är första gången jag, på grund av mitt kontrollbehov (jag packar upp och i och packar om massor med gånger innan avfärd) glömt pass och biljetter på ställen som inte är min ryggsäck. Helt värdelös är jag, bannemig.

Väl igenom passkontrollen ställde vi oss i kö för att gå på planet. Happ, trodde vi ja, pyttsan. Planet försenat och vi var tvugna att gå tillbaka genom passkontrollen och ut i restaurangdelen igen. Där stod jag själv i tio minuter och väntade på en sydafrikan som dom inte ville släppa tillbaka in i landet. Tillslut kom han ut, och vi slog oss ned för att vänta vid en stolpe vid en papperskorg.

Till slut fick vi i alla fall gå igenom passkontrollen igen, och ställa oss i kö - igen. Vi kom på planet fort som sjutton. Sen blev vi sittandes. Tidsuppfattningen må vara lite rubbad, men det var mycket längre än vanligt så kanske en timma, vad vet jag. Vi kom iväg till slut i alla fall, och allt gick fint.

På Stansted hade vi såklart missat vår buss, men kom iväg en timma senare än planerat ändå. På Baker Street där vi skulle ta tunnelbana hem krånglade maskinen och vägrade spotta ut växel på min 20-pundare, så där blev vi stående en halvtimma medans fallet utreddes.

Vi kom hem till sist i alla fall. Och vi krashade inte, varken med bussen, tunnelbanan eller flyget. Ungefär allt annat gick fel, men vi lever i alla fall. Nu är det tredagarshelg och jag är utfattig. Lugn helg med tomatsoppa till lunch och middag och dålig film på teve. Peppen är på.

det suger

Till slut kom det. Det sista avsnittet av säsong 1 av True Blood. Oj, vilket knark det är, egentligen. Alldeles beroendeframkallande.

Något jag önskar kunde ta slut är Heroes. Det tar tamigtusan aldrig slut, och jag som föredetta superfan kan liksom inte sluta mitt i. Vi är i slutet på säsong 4 nu, men varje avsnitt är nästan jobbigt att se. arje avsnitt känns lite längre än det förra, lite tråkigare, lite mer krystat. Nej, nu vill hag se något annat.

Nästa serie blir Dexter. Spännande, minsann.

lost in translation

Jag glömde ställa om mobilklockan från Sverigetid till England-tid och sitter nu och äter frukost en timma för tidigt. Mycket tråkigt. Nu går jag och lägger mig igen.

katitzi goes to sweden

Äntligen. Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN. Idag åker jag till Sverige, till Nyköping, hem. Bara för ett par dagar kommer jag finnas i min (för den är faktiskt min i ett par dagar till) lägenhet för att plocka ner saker i lådor och rensa och slänga och bli sentimental och ställa undan och tänka "men kommer jag inte vilja ha den här när jag blir äldre?".

Det ska ätas middag med en mama och bröder och fästmör och en mamas bf, men kanske bäst av allt, en brorsdotter; det ska träffas vänner och kramas tills axlarna gör ont och det kommer gråtas floder så, se upp Nyköpingsån för risken finns att det blir översvämning. Det ska packas ännu mer och träffas vänners nya bebisar och fika och dricka svenskt kaffe och äta kanelbullar och chokladbollar och träffa pappa och umgås umgås umgås. Boende i en egen lägenhet med en kärlek ett par dar efter ett år i kollektiv blir fint, och jag hoppas att ni kommer och hänger. Hjälp mig rensa, eller titta på med en kopp kaffe i handen, mig kvittar det, men kom. Kom och häng.

Ställ undan finporslinet och göm senapen -ikväll kommer Katitzi till stan.

om att känna sig borta

Det är hemskt tråkigt med folk som klagar. Så jag säger bara såhär; den här veckan har jag haft sjukt mycket hemlängtan, gråtit en massa och tänkt att herreminje, vad jag saknar den svenska sommaren och mina nära och kära. Men nästa helg kommer jag hem för ett par dagar. Träffa mig då. Kom och hjälp mig städa, eller bjud på kaffe och bulle.

Då lovar jag att inte klaga mer.

ingen miljonvinst än

Jag är lite sådär halvsjuk igen. Förkyld till tusen och rosslig i halsen och hängig och vill mest bara krypa ned brevid Chris under täcket och se på film hela dagen. Men icke. 'TV är inte på riktigt; riktiga människor kan inte sitta på ett café hela dagarna utan måste faktiskt gå till jobbet' läste jag igår att Bill Gates hade sagt. Trist, tycker jag. Han låter som en bitter människa. Trist att vara bitter när man är så rik. Hade jag vart så rik hade jag stannat hemma från jobbet idag och sett på film med min kärlek. Men, så är ju jag en riktig människa också. Ingen Bill Gates direkt.

möt mig i hörnet vid 7eleven

Sara kom hit i lördags. Det fixades och donades och sprayades hår och limmades ögonfransar och byttes strumpbyxor och skrattades. Vi åkte taxi länge länge och sen drack vi öl och skrattade och fotade och pratade och åt och skrattade och fotade ännu mer i flera timmar. Sen åkte vi taxi länge länge och blev tröttare och tröttare och när vi väl kom hem gick vi och la oss på en gång, men somnade inte för vi snackade i en timma först som sig bör när man sover över.

I söndags åktes det tunnelbana och shoppades och åts vindruvor och jordgubbar i Hyde Park och köptes mat och grillades grillspett och vi var mätta, så mätta och lyssnade på musik och pratade om allvarliga och inte allvarliga saker och grät tills kinderna var blöta och svarta och ögonen röda och vi började skratta igen för herreminje så fånigt det ser ut med maskara-tårar på kinderna.

Idag åktes det tunnelbana och åts pizza på Pizza Hut och dracks kaffe på Starbucks och pratades mycket mycket och sades hejdå och gräts lite till bakom mörka solglasögon och försökte shoppa för att må lite bättre men mådde bara sämre och hittade tillslut en plånbok men blev inte glad för det och åkte hem och blev inte glad ändå. Är fortfarande inte glad.

Slutsats; Ni får inte hälsa på mer, vänner. Det är för himla jobbigt. Ni får inte komma hit för jag vet hur länge det dröjer tills vi ses igen och det är ett jäkla skit och ett jäkla gift när vi ses för jag vill bara ha mer men det får jag aldrig. En liten dos och sen ingenting på alldeles för länge. Kom inte hit mer.

PS: Ni vet att jag bara är en ljugare, och att ni måste komma och hälsa på mig och hur ont det än gör när ni åker hem så betyder det så himla mycket att ni tar er tid, hälsar på, att veta att ni finns kvar. För jag finns kvar. Bara lite längre bort. Glöm inte det.

fölsegrissamtal

Åh. Carro och Carro ringde mig igår och sjöng och pratade en stund och vi skrattade och Carro har gjort en fin Spotifylista till mig på fölsedan och nu har jag hemlängtan till tusen för fy tusan vad det blir lite värre precis efter att man pratat med hemma. Och så lyssnar jag på fina låtar och blir nästan lite ledsen i ögat för jag vill krama så himla hårt och prata genom alla nätter och dricka vin och lyssna på musik och inte hålla med om mycket men ändå hålla med om allt och förstå allting och acceptera och bara finnas till och prata och skratta och umgås och kramas hårt, länge och mycket.

Idag tvingade min chef mig att ta en timmas sovmorgon, för hon sa att jag skulle vara bakis efter min tjugoettårsdag. Det är jag verkligen inte, men man säger väl ändå inte nej till sovmorgon.

Jag har hemlängtan idag. Ibland är det jobbigare än annars att befinna sig i ett annat land på obestämd tid. I helgen ska jag dricka bryggkaffe ur min nya kaffebryggare som jag fick av Chris, och låtsas att jag är hemma, för i Sverige luktar det bannemig alltid bryggkaffe. Fint.

länge leve vuxenlivet

När jag var liten fick jag aldrig ha Sverigeflaggan på min bänk i skolan. Jag fyllde alltid år på sommarlovet och därför sjöng aldrig fröken och klasskamraterna för mig.

På någon av mina födelsedagar minns jag att min dagmamma serverade rabarberkräm till mellis. Detta inte alls trevliga klet slevades upp i våra tallrikar, det fylldes på med mjölk och min bror och jag och våra dagbarnskompisar åt med vad vi försökte låtsas var god aptit. Det var nog det värsta vi visste, allihopa. Rabarberkräm ska mina barn aldrig behöva äta, var nog en av dom tankar som slog mig. Mest av allt tänkte jag att man borde i alla fall få slippa äta rabarberkräm på sin födelsedag.

När jag blev äldre minns jag att jag tyckte att det var alldeles hemskt att jobba på min födelsedag. Att det var alldeles hemskt for det mesta att jobba på det slavdrivar-cafeét jag jobbade på hör inte hit, det var ändå extra hemskt att jobba på min födelsedag. Det var varmt och äckligt och ingen kund sa grattis och alla bara klagade som vanligt och dagen på caféet var precis som dagen innan, och dagen efter och alla andra dagar.

Min artonårsdag var på en fredag, minns jag mycket väl. Det var karnevalshelg i Nyköping och jag fick en gigantisk röd ros och en gratis drink på Rockbaren. Det var en fin födelsedag men den helgen slutade hemskt illa. En hel kväll på stadshustrappan med en vän med sönderslaget ben och otrevliga ambulanspersonal och en annan vän som inte skulle få leva mer an i några dagar till. Jag och bästa satt nära och tysta och grät vid gamla tandläkarn istället för att äta pizza som var planen, tills mama kom och skjutsade oss hem.

Att jobba med mina gamla var fint ändå på födelsedagen. De åts tårta och sjöngs födelsedagssånger och alla var glada och låtsades vara pigga för min skull. Det berättades historier om att vara tjugo år för länge sedan och allt man skulle ha gjort innan tjugo. Gifta sig och skaffa barn skulle man ha gjort, eller åtminstone vara förlovad med mannen i sitt liv. Det var fint att fira med de gamla. Jag fick påminna dom om att det var min födelsedag flera gånger, och fick därfor massor med fler födelsedagskramar och grattis. Ibland är det inte så illa att folk inte minns.

När jag fyllde tjugo bjöd jag ut alla mina vänner på restaurang. Eller, jag bjöd inte för jag var väldigt fattig, men vi åt ute i alla fall. Sommarbuffé på Voyage var det, och det var inte fy skam. Jag fick zigenardockor och tjugolapp med minnen på och jag ville aldrig att kvällen eller vinet eller skvallret skulle ta slut.

Nu fyller jag tjugoett och tydligen är det viktigt här, i landet som jag valt att bosätta mig i för ett tag. Ingen förstår hur jag har kunnat undanhålla att det faktiskt är den stora födelsedagen jag fyller, medan jag försöker försäkra att jag faktiskt inte tycker att det är så stort. Imorse väntade ett kort till mig på köksbänken. Med svensk text hade en av mina sydafrikanska huskamrater skrivit “Grattis på födelsedagen, hoppas att du får en underbar dag!”. När jag satt och åt frukost fick jag en presentpåse med en chokladklubba, läppglans i en cupcake, nagelfil med Londons tunnelbanesystem på och massa annat småplock. Ikväll blir jag utbjuden på middag av min käresta, och på lördag blir det maskeradkalas vid Themsen.

Det blir bättre och bättre ju äldre man blir, tänker jag. Livet blir bättre, födelsedagarna blir bättre, själen mår bättre. Jag är inte tonåring längre. Jag är vuxen i alla världens länder och det känns himla fint. Tonårsångesten avtar sakta men säkert och livet blir finare och finare. Fortsätt förgylla mitt liv, mina älskade fina, för vad skulle jag göra utan er?

Grattis till er, för att ni är så fina. Och grattis till mig, för att jag är vuxen.

happy birthday to me

Igår sa jag grattis till kusin och vi var lika gamla. Tjugo barre, systemet-ålder och sånt tjafs. Idag får jag köpa alkohol i USA. Alla åldersgränser handlar om sånt, om sprit. Lite trist kan man tycka. Jag tycker i och för sig inte att det är trist att fylla år. Inte om man får äta cupcakes till frukost och få presentpåsar med tusen små paket i och läppglans i cupcake-form och andra gulliga saker.

Fint att blir tjugoett, tycker jag. Grattis till mig.

bättre sent än tidigt

Min älskade mama och hennes bf var i besök i Londonlandet för några helger sedan. Jag glömde kameran hemma när vi sågs och fick för ett tag sen några av mamas bfs foton skickade till mig. Här kommer dom, bättre sent än aldrig.

åh, min käraste mama. oj, som jag har saknat

vi posade lite i en gränd vi hittade

mamas bf och mama gjorde en selftake

vi gick över en alldeles hemsk bro som jag trodde skulle falla ner i Themsen, och sen åkte mama och hennes bf hem och det tyckte jag inte alls om.

onsdagsöl

Några öl efter jobbet på en onsdag med jobbarkompisarna? Jovars. Vi får se hur bra den idén känns imorrn. Just nu känns den fantastisk.

Godmorgon!

spilld sylt överallt

Det känns lite fint att jag, trots ett gapande hål i min sedan länge obefintliga plånbok, känner mig lite rik när jag på morgonen pussar på min sovande kärlek, smyger ned till köket och sätter mig själv, i lugn och ro, med en skål müsli och massa massa bär. Som att jag tar vara på sommaren trots att det inte är solsken ute när jag skivar upp mina jordgubbar.

Igår åt jag pannkakor till middag och råkade tappa en klick sylt mellan tårna. Fötterna fick jag tvätta men skorna, mina fina tofflor, kommer nog alltid vara lite kladdiga. Fast å andra sidan så vet man ju då att skorna sitter fast på fötterna.

flygplan och vänner i present

För kanske tre timmar sedan fick jag en helt fantastisk nyhet. Sara Åström kommer till Londonlandet för att gå på mitt födelsedagskalas och jag är helt otroligt lycklig. Lyckorus helt klart och jag kan inte sluta fnissa. Sara is coming, Sara is coming heeeere for my birthday! Helt makalöst. Åh, vilken fantastisk människa. Som jag har saknat och som jag saknar, galet. Två veckor, sen är hon här.

Jag har precis badat varm bubbelpool och ätit världens godaste hemgjorda curry. Jag är lite kär i livet ikväll. ÅÅååååh! Älskade liv, älskade vän, älskade kärlek och älskade sommar. Åh, vilken fin kväll.

koskit i hagen

Jag har helt sjukt ont i magen och har bjudit till födelsedagskalas som ingen kommer på för att alla bor i Sverige och ingen har råd. Mitt hår är flottigt och mina fötter luktar illa, mina naglar ser ut som en påse skit och jag saknar mina vänner och min familj.

...men solen skiner ju i alla fall.

mamaknark

Igår åkte min mama hem. Det blev tårar och kramar på Tottenham Court Road och sen försvann jag ned i tunnelbanan för att få vänta en månad tills vi ses igen. Det är jobbigt detdär. När man får en liten dos av hemma och sen ska klara sig utan en hel månad och sen gudvethurlänge.

Jag fick i alla fall min ledighet från jobbet. Nu ska det fixas med pengar och biljetter och boka och trixa, och när det är färdigt firar jag och Chris jul och nyår i Sydafrika, kramandes med lejon och ridandes på elefanter. Peppen är på!

mama mu i storstaden

Jag vaknade med ett ryck sådär en minut innan klockan ringde. Vanligtvis hade jag tittat på klockan, suckat och försökt somna om, för den där extra minuten kan ju vara viktig! Detta brukar göra att jag är fjorton gånger tröttare när jag vaknar nästa gång. Idag somnade jag inte om. Jag studsade upp ur sängen och sjöng "tonight's gonna be a good night, yes tonight's gonna be a good good niiiiight!". Min mama och hennes bf kommer till Londonlandet idag, och ikväll möts vi upp för middag någonstans och imorrn ska vi också ses och sen på söndag åker dom hem men då dröjer det bara en månad tills vi ses igen.

Åh, ikväll kommer bli en bra kväll.

hypat, liksom

Idag kom jag på mig själv med att säga ett ord jag inte hade en aning att jag visste vad det hette. Hyphenation, på engelska. Kan det heta avstavning på svenska? När man skriver ett för långt ord och datorn automatiskt delar ordet i två med ett bindestreck emellan.

Äsch, jag tyckte det var lite häftigt i alla fall.

semestersmet

Jag försöker få semester. Inte i sommar på kort varsel, inte i höst på normal varsel - i vinter. Jag och Chris vill åka till Sydafrika, han vill visa mig allting och det kommer kosta multum för flygbiljetter. Då vill man inte stanna i bara någon vecka. Helst vill vi vara borta tre veckor, för att hinna se allt och samtidigt ha en lugn, skön semester. Det tycker mina arbetsgivare låter alldeles absurdt. En receptionist - ta semester? Pfft, knasbolle säger dom och skakar på sina direktörshuvuden. Men jag fortsätter kämpa. Har jag semesterdagar att ta ut ska jag väl få ta dom, tycker jag. Håll tummarna.

biobesök och godismonster

Ikväll ska jag se Russell Brands enorma ego på bioduken. Det finns lösgodis på bion, det gör liksom allting värt det.

Min mama kommer snart hit, tjohooo!

huvudhack

Jag blir alltid lika förvånad när ambulanser inte låter EEEOOOOO EEEEOOOOO. Det känns som att dom borde göra det. Någon är ju skadad liksom, mer eller mindre.

I tisdags, när Holland gjorde sitt andra mål i semifinalen i fotbolls-VM fick vi tillkalla ambulans. Tydligen har vi världens största Hollands-fan i huset, och när andra målet kom hoppade han upp från sin fåtölj, och i tron om att han skulle hoppa ut genom den öppna dörren ut på gården tog han sats... och hoppade istället rakt upp i ramen som håller fast skjutdörrarna. Två hack i huvudet och blod på hela golvet.

Det är spännande med fotboll, ska ni veta.

om att vara unge på äventyr

Jag är kanske tio bast och har sommarlov och alldeles för mycket spring i benen för att ligga kvar i sängen, och det blir alldeles för ljust i rummet alldeles för tidigt för att kunna somna om. Trots dom mörkbruna persiennerna som sitter i fönstren med de röda karmarna skiner solen igenom, och jag viker undan det vita täcket med spetskanter jag fått efter farmor och tassar runt min stora säng med guldsänggavel - också efter farmor.

Mamma och pappa sitter vid köksbordet i sina morgonrockar och det doftar sådär hemtrevligt som det kan göra på en ledig morgon utan stress, när vuxna människor dricker kaffe och äter smörgåsar i lugn och ro. Det står kräm och mjölk på bordet och det är så pass varmt att jag inte ens tänker på dendär koppen varm choklad jag alltid brukar dricka på morgonen. Den med så mycket Oboy i att jag får ont i magen av allt socker och måste vila efter frukosten. Det går fort att äta frukost när man är en brud på tio bast med spring i benen, och när tallriken är tom går jag och klär på mig.

Sen bär det av på äventyr. Mamma har hört att det finns ett övergivet hus vid fängelset, och dit ska vi gå och utforska. Vi plockar med oss lite saft och kakor att picknicka på och fastän det bara är runt hörnet så känns det spännande. Tio minuter kanske det tar oss att komma dit, och visst var det värt att vänta hela morgonen på! I ett hav av blomstrande rabatter och vinbärsbuskar och äppelträd står den mest fantastiska lilla stuga. Med vad som måste ha vart ett rum och kokvrå är det det minsta lilla hus jag någonsin sett. Min kompis Amanda som bor längst ner på gatan har en lekstuga som är större!

Mamma börjar plocka fram påsar och en spade, och nu förstår jag varför vi är här. Vi ska stjäla växter! Jordgubbar, blommor (som jag inte har en aning om vad dom heter men som doftar sött) och smultron. Alltihop ska planteras i våra egna rabatter utanför vår röda villa med vita knutar. Samma villa jag bott i sen jag föddes, och kommer bo i nästan lika länge till.

Vi gräver upp det vi vill ha, "försiktigt försiktigt så att du inte skadar rötterna!" och sen äter vi picknick bland vårt stöldgods och njuter av solen och det faktum att vi var först. Ingen hade hunnit stjäla alla dyrbarheter innan oss. Vi är dom bästa blomstertjyvarna i världen.

Sommardagar känns så långa när man är tio. Tur att man kan ta vara på dom och kanske tänka tillbaka på dom när man är tjugo going on tjugoett. Tur att det är fint att vara unge när man får ge sig ut på äventyr och stjäla växter med sin mama.

om två lördagar

Förra helgen var det apvarmt. Sådär lite jobbigt nästan. Så, grabbarna bestämde sig för att gå till Homebase och köpa en pool. Mycket bra idé, tyckte både vi och alla grannar.

Så vi satt i stekande sol i kallvatten-bubbelpool och drack alkosaft och myste. Himla trevligt, måste jag säga.


Den här helgen begav vi oss till Embankment, för att som så många andra gånger, dricka öl på en båt med utsikt över Big Ben och London Eye.

Min karl tyckte att jag var snygg. Det tyckte jag också, bannemig.

En nära vän till Chris familj är i stan och hälsar på sin dotter, så vi åt lunch, skrattade och pratade och skvallrade tills det inte alls var lunchtid längre. Då gick vi till en Sydafrikansk pub, drack Sydafrikans cider och älsko sjöng tillochmed Zlatan-låten för den svenska bartendern.

Himla fin dag, himla fina helger. Det är juli nu, mina vänner. Passa på att njuta.

casual friday

Om en kvart ska jag åka till jobbet och uppleva mitt livs första 'casual Friday'. Åh, det var så roligt igår eftermiddag att höra alla gå runt och viska "vad ska du ha på mig imorrn?" och "men, det är ju aaaaalldeles för varmt för jeans!". Så idag blir det lång-shorts och tisha för min del och jag måste erkänna att det känns lite spännande att gå till jobbet nedklädd istället för uppklädd.

Ja just det - vi gör det för välgörenhet. Ett pund till insamlingen och vi får ha vanliga kläder på oss. Perfa!

happy birthday to you

Igår fyllde Alexander kyckling 23 barre, och idag fyller min äldsta bror Micke 34 - grattis grattis grattis till er båda!

Jag var på gymmet igår igen. Aj, säger jag bara. Aj, aj, aj.

ingen gubben i lådan inte

Först tänkte jag att det skulle vara en hemlighet, att jag bara skulle dyka upp och säga "heeej, jag är hemma!". Sen kom jag på att det krävs en himla massa planering och inblandande av personer som måste ta en massa ansvar för att jag ska hållas hemlig, så jag struntar i det. Jag hoppas att folk blir lika glada ändå. Och att vi festar natten lång och badar och städar källarförråd och badar igen och äter god mat och pratar till sent på natten. Älsko följer med mig, så börja träna på engelskan nu folket.

Det blir Sverige, 20-23 augusti, och jag längtar helt enormt mycket.

träningsvärk AB

Mina lår ömmar och det känns som ett motstånd på hundra kilo håller emot när jag ska resa mig. Min nacke är stel och mina axlar känns tio gånger större än vanligt. Jag var på gymmet igår. Lara, ungerskan som flyttat in i vårt hus, är personlig tränare och drog med mig på helvetespasset of doom igår. Ett pass som skulle avslutas med 10 minuter stående spinning i uppförsbacke. Nej, sa kroppen, och dog lite, så där gav jag upp efter ett par minuter. Annars var jag bannemig duktig.

Jag köpte Nesquick i helgen, den engelska motsvarigheten till Oboy. Och herreminje, vad jag saknat Oboy. Mumma.

om midsommar i london 2010

midsommarsilledill

Imorse när jag skulle ge mig iväg till IKEA för att köpa sill och choklad kom jag inte ut genom dörren. Dörrhandtaget satt fast, och gick inte att rucka. Efter många om och men fick jag och Jo smyga genom grannens bakgård, ut genom grannens dörr för att försöka öppna vår dörr från utsidan. Inte heller det funkade. Nu har vi ett nytt lås på vår dörr och en nyckel. EN nyckel. Vi är sju personer i vårt hus, i fem olika rum. Med EN nyckel. Hmm.

Iväg till IKEA gick vi i alla fall, och hett var det. Efter en halvtimmas promenix dit packade jag ryggsäcken full med tunnbröd, sill, Kalles kaviar, choklad och Ahlgrens bilar, och vandrade hem igen. Väl hemma bjöd jag huskamraterna på svensk midsommar med hemgjord potatissallad, färskpotatis, varmrökt lax och fyra olika sorters sill. Och salami, men inte vilken salami som helst - rensalami. Det ni, sånt äter man knappt i Sverige ens! Till efterrätt blev det jordgubbstårta, såklart.

Med stekande sol och svenskt käk finns det inte mycket att klaga på. Glad midsommar!

dagens (p)outfit

Mest för att jag var så sjukful igår, och sedan på något mirakulöst vis blivit frisk under natten iklädde jag mig min kortaste kjol och min vitaste skjorta denna midsommarfredag till ära. Jag hade planer på att se True Blood hela dagen, och att åka och storhandla inför mitt svensk-mat-marathon som jag bestämt att ha i helgen, men icke. Mina skuldkänslor får för sig att jag är dum om jag stannar hemma när jag mår bättre. Så vi testar att gå till jobbet! Alla kläder är från HM. Så spännande är min garderob. In mah <3, liksom.

fabbo doktorn-besök

Du har hög feber, sa doktorn, fast på engelska. No shit, sa jag, fast inte med dom orden. 38,7 hade jag, sa han. Han klämde på min mage och kollade mig i halsen och lyssnade på mina lungor och tog mitt blodtryck och tog urinprov och tre rör blod. Så jag blev alldeles platt, så mycket blod tog han! Sen sa han att det var märkligt att jag bara hade feber, inte ens snorig är jag. Mycket märkligt sa jag tillbaks, fast på engelska. Sen fick jag ett recept på nån antibiotika som jag ska äta en vecka och imorrn kommer resultatet på blodproverna.

Jo sa förut att folk dog i influensa för att dom bäddade ner sig alldeles för varmt och därmed höll febern uppe. Så inatt sover jag med bara lakan. Inte ska jag väl kola av lite feber, tänker jag. Man är väl tuffare än så. Man är väl viking. Eller nåt. Hrrm.

Jag hoppas på att få sova hela natten, men lite hoppas jag också att jag kan vara lite sjuk imorrn också. Jag började se på True Blood idag. nämligen. Bara två första avsnitten änsålänge, men so far so good. En sjukdag till kan jag väl få ta?

om att frysa under tonvis med filtar

Inatt sov jag knappt nånting. Trots att täcket var genomblött av svett frös jag så att jag skakade. Försökte ha en kall handduk på pannan men den blev varm så snart jag la dit den. Jag vred och vände på mig för att hitta sovställningar som inte gjorde ont, men det gick inte. När klockan blev tio i sju ringde min klocka och jag tänkte att nej, jag stannar bannemig hemma idag. Om en timma ska jag till doktorn och fråga dom om dom kan hjälpa mig.

Kul också att enda dagen jag är ledig är första dagen på veckan det är molnigt. Jag hade ju hoppats på att lägga mig i solen när Panedolen kickat in och doktorsbesöket var avklarat. Icke sa nicke.

dagens outfit

Ja, herreminje. Var ska detta sluta? Ser på fotboll (och gillar't!) och tar dagens outfit-bilder. Såhär tjusig är jag i alla fall ibland när jag går till jobbet. Vi tar ordet budget och försöker få det att se fabulöst ut - röda lackballerinas med guldknop-spänne & lackskärp med guldrosett-spänne från Primark, strumpbyxor från Sainsbury's och kjol & tischa från HM. På jobbet byter jag i och för sig skor till svarta lackpumps från Mark's and Spencer's, men det är fint det med.

Sådärja, första dagens outfit avklarad. Herreminje. Vart är världen på vägen?

tycksyndommigsnälla

Nu är jag trött på att vara sjuk. Att vara halvfebrig och frysa varje morgon, ta piller och svettas varje förmiddag, frysa varje eftermiddag, ta piller och svettas varje sista timma och på väg hem från jobbet är jobbigt.

Bli frisk nu, kroppen. Jag orkar inte vara krasslig mer!

stress

Helvetisk eftermiddag på jobbet. Hjälpa Mia skriva ut tiotusentals papper från tiotusentals filer och lägga i ordning i fem kopior av tre olika häften á trettio sidor. Sätta Post-It-lappar mellan. Få höra att papprena inte ligger i ordning (vilket dom verkligen gör, den ordningen hon gav mig från början), får veta att vissa papper är fel utskrivna då allt inte är med och en siffra kommer ut på separat papper. Sätter mig ned i mötesrummet vid det gigantiska bordet och försöker sortera papper och skriva sidnummer, men det hittas mer fel. Får springa och skriva ut mer och springa fram occh tillbaka för godkännande eller, som det mest blir, avslag. Med halvfeber och virus i kroppen var jag lite halvkänslig tror jag. Buhuu.

fotbollstokig sjukling

Håret blev sådär alltså. Dom är ju inga Maxim-are där på Toni & Guy Essensuals i Swiss Cottage. Men men, håret är lent i alla fall, och skönt att blir av med allt svinto. Jag får se hur det blir när jag fixar till 'et själv.

Vi var iväg på grillning hos en av Chris jobbarkompisar igår också, trevligt värre. Men med en underlig smärta i kroppen, hackande tänder och en panna det gick att bränna sig på kände jag att någonting lurt var på gång. Vi skyndade vidare på spelning med Starseed och Senser och jag frös iklädd dubbla tröjor och Chris skinnjacka i en lokal fullpackad med rockande hårdrockare. Jag fick med mig Chris därifrån efter halva Senser, och sov hela vägen hem på tunnelbanan. Idag har det varit Panedol var fjärde timma, té, vatten och vingummin. Jag låg i sängen till två, såg Nya Zeeland dra lika med Italien klockan tre och såg en Brasilians Kaka vara stroppig klockan sju. Heja Svennis och Ivory Coast sa jag, nehedu sa Kaka och satte fularmbåge i magen på sin motståndare, fick rött kort och gick av planen med ett fult smil på läpparna. Pfft. För hundratusentals kronor i veckan ska man väl kunna vara mer proffesionell än så, kan jag tycka.

Ja, det är kul att det är en sport på tv jag faktiskt kan förstå. Skönt som omväxling mot all komplicerad rugby och cricket. Jag gillar fotboll. Jag blir alldeles skrikig och till mig och insatt och frustrerad och nördig. Det är roligt, faktiskt. Jag gillar fotbolls-VM. Där, nu var det sagt. Pyttsan.

snipp snapp

Imorgon ska jag göra av med massa pengar. Äntligen, äntligen blir det av. Senast var i december när jag var i Sverige och herreminje vad jag har längtat. Så trasigt som det är har det nog aldrig varit förut, och inga produkter kan någonsin heala topparna. Tony och hans Guy ska få ta sig an mitt svinto-rufs och försöka göra något vettigt av det som pryder min skalp.

Det är ganska roligt att jag är så exhalterad, och visst är det ett I-landsproblem på hög nivå att inte ha råd att klippa sig på 6 månader men imorrn blir det av och jag är glad. Då behöver ni väl inte tycka att jag är fånig, bara lägg huvudet på sne och le lite för min skull.

Imorrn halv elva ska jag klippa mig! Woop Woop!

junibebis

Min första preggovän från min årskull har fått sin bebis! Maria och Dennis fick sin Leo till slut, efter nio långa månader.

Världens största grattis och lycka till. Ta hand om varann och håll kvar ungen i pyttestorlek tills jag kan komma dit och klämma och känna lite. Åh, bebisar.

hejdå nyponros

Ni kan få köpa min lägenhet om ni vill. Titta på den här först: http://www.hemnet.se/bostadsrattslagenhet/kungsgatan-23-centralt-vaster/713167


Jag blir lite gråtmild, måste jag erkänna. Buhuu.

sjukstuga

En del tyckte att festivalbeskrivningen i senaste inlägget inte var överdrivet positivt, så jag måste bara tillägga att det var en helt fantastiskt fin festival. Alla rockers var supertrevliga och ingenting blev stulet ur tältet och det var roligt och fint och mysigt. Så.

Älsko har fått festivalsjukan. Efter att ha stått i regnet med bara en Tesco-påse på huvudet och en silverkasse över axlarna som romerska axelskydd var han ganska blöt. Nu är stackarn sjuk, hostig och febrig och dan. Jag börjar känna av det också, så lagom till helgen är nog han frisk och jag sjuk. I vanlig ordning, liksom.

Igår pratade jag med Carro. Det var himla fint, jag saknar henne massvis hela tiden. Det är tur att det finns Skype, visst, men hur går det egentligen med uppfinnandet av teleportören?

festival på två minuter

Nu har jag två minuter på mig att beskriva min festival. Jag har sett skitbra band, skitdåliga band och band som helt enkelt bara var... för mycket. Jag har sett blonda pudelrockare i silvertights och tjejer med silikontuttar utan tröja och utan bh på killars axlar. Jag har ätit glass och världens bästa kinamat och druckit en himla massa svindyr öl och cider. Jag har burit tonvis med packing i flera timmar i jakten på en tältplats på en överfull camping, och jag har umgåtts med sydafrikaner hela hela tiden. Jag har bränt mig på ryggen och jag har frusit och sovit med dubbla lager kläder på en uppblåsbar madrass utan luft. Jag har gått i leran och slängt mina skor och haft regnponcho och dansat och fotat med engångskamera och tappat solglasögon och köpt nya. Jag har sovit i tält med min karl och vi har vart världens bästa och käraste par och vi har åkt karuseller och vandrat på en racingbana och myst. Jag har sett Coheed and Cambria.

Phew. Nu ska jag tll jobbet.

för att jag är en härmapa

Carro gjorde en såndär fylla-i-grej på sin sida och då var jag också tvungen. Hon gjorde en spellista med bara Robbies bästa igår. Den ska jag lyssna på när jag får ensamtid och kan ligga i sängen och titta upp i taket. Det blir fint.

Hur är du som vän tror du själv? - Jag tror att jag är omtänksam, och jag tror att jag säger rätt ofta hur mycket jag tycker om mina vänner och hur mycket dom betyder för mig. Rätt ofta är inte tillräckligt, dock. Det tåls att sägas varje dag, såntdär.

Hur gillar du att umgås – i gäng flera stycken eller one to one? - One to one helst och oftast, men jag kan verkligen sakna grupphänget med Carro och pojkarna.

Välj två av dina nära vänner och berätta om hur du lärde känna dem?

- Med risk att låta som någonting som hakat upp sig så måste jag skriva nästan som Carro fast lite tvärt om. Vi träffades på teaterskolan och jag tyckte att hon var tuffast i världen för hon hade kortklippt superblondt hår och tuffa kläder med dödskallar och sånt. Sen bjöd hon mig på sin femtonårsfest genom att ge mig en lapp och en handritat karta i köket på teatern. Vi var på Förola och jag gjorde allt för att impa med min present. Den var inslagen i bilder på Paul Tilly som jag hittat i någon tidning och innehöll en tischa med ett kvinnotecken på och annat småpryttel.
- Therese började i min klass när vi var åtta. Jag minns att hon bodde på samma gård som min dagmamma och jag gick hem till henne för att leka med hennes Barbie-hus. Jag minns att hon gick över lekparken med en pajform och jag frågade vad det var i. "Morotskaka" sa hon. Äckligt, tänkte jag då. Little did I know...

Vad bråkar du oftast om med dina vänner? - Det känns inte så nödvändigt att bråka.

Vad brukar du oftast göra med dina vänner? - Prata. Fika och prata. Skratta och se på någon bra serie om man har tur. Men mest pratar vi.

Hur enkelt släpper du in nya bekantskaper i ditt liv? - Bekantskaper släpper jag in lätt men vänner vetihundan. Det tar nog ett tag innan vi blir vänner på riktigt.

Säg en svensk kändis du skulle vilja vara vän med och varför? - Just nu skulle jag nog, fånigt nog vilja vara vän med Sandra Beijer. Mest för att hon och hennes vänner är så himla stiliga hela tiden, och för att det vore super att gå på alla fantastiska fester hon går på.

Vem var din allra första vän (som du minns)? Sofia bodde på min gata och vi gick hos samma dagmamma. Hennes storebror var bästis med min storebror och våra föräldrar var kompisar och vi åkte och tältade ihop på somrarna. Helt perfa liksom.

Vem av dina vänner har du känt allra längst?- Det är nog Jessica som jag fortfarande har kvar. Vi gick i samma klass från ettan till nian och fortsatte i parallellklasser på gymnasiet.

Hur många bästa vänner har du?- Jag känner mig jäkligt lyckligt lottad som kan säga att jag har tre.

Vad brukar du och dina vänner prata om oftast (i procent)? - 40% relationer, 20% personlig utveckling/insikt, 20% skola/jobb, 10% bakning/mat och 10% skvaller.

Vad är det värsta en vän gjort mot dig? - Det jag kommer att tänka på är att jag hade ett par bekanta en gång i tiden som tyckte att det var passande att tycka och tänka om hur jag levde mitt liv och vilka val jag gjorde. Just vid den tiden och i det skedet var det hemskt jobbigt att folk jag knappt kände skulle ha åsikter, och dessutom uttrycka det till mig.

Vem av dina vänner vet mest om dig? - Carro och Zäta.

Har du några killkompisar? - Ja, och jag saknar dom jättemycket.

Vilken egenskap uppskattar du allra mest hos en vän? - Omtänksamhet och medkänsla.

Tycker du det är viktigt att vänner är superärliga mot varandra? (typ någon frågar: tycker du att de här skorna är fina?) - "Du måste ju kunna ta kritik" säger folk. Jag har skitsvårt för det, men jag jobbar på det. Klart man ska vara ärlig, men ibland är gränsen hårfin mellan ärlighet och elakhet.

esmeralda får inte gå på festival

Jag tog lite skada ändå av mitt lajvande. Jag gjorde det bara en gång, men jag umgick desto mer med rollspelande folk en gång i tiden, och det skadade mig. Jag och Chris såg Robin Hood igår, och antingen var sömmerskan jäkligt bra på att sy rakt och jämt för hand, eller så var det helt enkelt sytt på maskin. Skadat, tänker jag, när man inte kan se på en film på bio utan att se sånt. Hyfsad var den i alla fall, filmen. Jag har alltid tänkt att Cate Blanchett är riktigt oattraktiv för att vara leading lady i Hollywood, men i den här filmen är hon fan snygg. Russell Crowe, han är mest bara gammal. Och den nya kungen hade kunnat spelas av Russell Brand, tänkte jag. Då hade filmen blivit mer intressant.

Engångskameror till helgen ska inhandlas idag tror jag bestämt. Min Nikon får inte hänga med på sådana här tillställningar, och eftersom ekonomin inte riktigt tillåter mig att köpa en kompakt digitalkamera får jag nöja mig med engångs och kanske fota bilderna för att lägga upp dom här. På fredag åker vi på vår festival. Vi har köpt tält, sovsäckar och madrass - vi är redo sånär som gummistövlar. Vi hoppas på fint väder helt enkelt.

Godmorgon, förresten. Nu ska jag till jobbet och klippa och klistra i InDesign. Tjohoo!

knäckebröd

På tal om Sverige åt jag knäckebröd till min portion fiskpinnar och potatismos igår. Knäckebröd med mos och salt på. Inte illa, tycker jag, och som sagt är det märkligt vad man uppskattar och saknar när man är någon annan stans.

För ett par nätter sedan drömde jag att Maria och Dennis fick sin bebis. Jag hoppas att bebis kommer snart, för det blir varmt annars i sommarsverige. Men skönt för bebben att få ha sina första månader i värme, istället för inpackad i overall och mössa och alldeles för stora vantar. Kom snart bebbe, folk från hela jorden längtar!

Det är förresten juni nu. Typ som mitt i sommaren. Glad sommar på er, allihopa. Make a plan och hälsa på mig snart, jag saknar er och jag var faktiskt hemma sist. Er tur att komma hit varendaste en.

om att känna sig hemma

För någon timma sen kom jag hem från IKEA. Hade jag haft en plånbok hade den vart något tunnare nu. I vårt fönster står nu nya växter i nya fina krukor, de nya vita fina lakanen hänger på tork och väntar på att få klä sängen och i min låda brevid sängen ligger påsar med Ahlgrens bilar och Marabou mjölkchoklad. I köket finns Leksands-knäcke och lingonsylt och tunnbröd, och jag känner mig nöjd. Det regnar ute och visst är det tråkigt med dåligt väder när man har långhelg, men det är fint ändå. Jag städar och fejar i rummet, plockar och dammar och fixar till, lyssnar på Melissa Horn och njuter.

Ibland när jag inte bor i Sverige saknar jag konstiga saker. Saker jag inte ens skulle tänka på hemma. Sånt jag kanske inte ens äter. Sånt jag kanske inte ens använder. Att gå runt på IKEA är som att åka hem för en stund. Jag går runt och säger alla de svenska namnen på möblerna och jag ser hur mina vänner blir mer och mer irriterade, men skrattar vänligt när jag blir exhalterad över en byrå som jag vet står i min lägenhet i Nyköping och som jag precis är i färd med att sälja till en vän hemma.

Hade jag och älsk ett eget ställe kunde jag skeppa över alla saker och möblera fint här och känna mig mer hemma. Nu måste jag sälja mina saker, mitt porslin och mina möbler och mina lampor och mina växter och visst låter det fånigt att jag känner lite ångest över att inte ha sakerna kvar för det är ju just det - bara saker. Materiella ting. Men jag hade många av de saker jag ville ha i mitt hem. Jag hade det jäkligt fint i min lägenhet. Någon gång ska jag ha ett eget hem igen, ett eget ställe för mig och Chris. Det kommer vara ett fint ställe. Och IKEA finns ju som tur är över hela världen. (Förutom i Sydafrika, så det går ju fetbort att bo där. Kanske.)

man får vara petig med kopparna när man är chef

På jobbet trycker jag på en knapp som öppnar dörrar, svarar i telefon med ett alldeles för långt 'Good afternoon Delaware North Companies Elin speaking, how can I help?', stoppar papper i kuvert och skriver ut etiketter, beställer kontorsmaterial och framför allt - lär mig InDesign. Bannemig, det är svårt. Jag ska tydligen sammanställa ett nyhetsbrev som en gång i månaden ska gå ut till alla anställda, och ingen har velat ta sig an att lära sig programmet. Schysst att få betalt för att sitta och leka på datorn, tänkte jag.

Högsta chefen dricker latte på morgonen i en kopp med texten 'Big Fella' och på eftermiddagen té ur en kopp med tecknade figurer som spelar golf på. Min närmsta chef är en alldeles jättetrevlig kvinna som alltid ler och skrattar och som kan precis allt om företaget. Henne kan man fråga om allting, och hon bara ler och säger något i stil med 'enjoy your evening, mind how you go' när man går hem för dagen. En av tjejerna är sådär lite för glad och leende, sådär så att det nästan blir lite misstänkt. De äldre herrarna som tjänar multum är artiga och ler och frågar hur man mår varje morgon, och alla kvinnor kommer förbi och frågar om jag har tillräckligt att göra och om det är något jag undrar så måste jag fråga. Idag berättade dom var deras hemliga godisgömma är, och jag får beröm varje dag för att maten i mina lunchlådor ser så himla goda ut.

När jag har saker att göra är mitt jobb himla trevligt. Jag gillar det. Folket jag jobbar med är snälla, och även om dom har mycket att göra och stort ansvar på sina axlar har dom tid att hälsa och prata lite och höra hur allt går och om jag trivs och vad jag ska göra i helgen. Jag får dricka kaffe dagarna i ända och vatten ur en såndär vatten-maskin. Det är inte så pjåkigt, mitt jobb.

tankesmedja

Jag har länge funderat på att göra en liten serie inlägg om folk jag tycker om. Ett inlägg för varje person som betyder lite extra, som är sådär lite extra speciell för mig. Jag vill skriva riktigt fina saker, tänka varje tanke ett steg extra och verkligen jobba på att få ut allt jag känner för dessa människor. Vanligtvis, som du säkert märkt, skriver jag bara sånt som jag tänker för stunden, det är inte mycket djupare än så, ingen extra tankeverksamhet krävs. Den serie inlägg jag vill göra måste få lite extra uppmärksamhet, lite extra tid på sig att gro och formas i mitt huvud. Jag vill forma färdiga tankar innan jag sätter ord på dom, innan jag skriver dom svart på vitt. Men det kommer, det smids planer. Igår pratade jag med både min mama och käraste Carro på Skype, och jag hittade ett fint mail från Zäta i inkorgen på fejjan. Ni finns i mina tankar, och snart ska ni få uppmärksamhet. Vänta bara.

receptionist javisst

I måndags började jag på mitt nya jobb. Jag svarar i telefonen och öppnar dörrar med en knapp. Gör kaffe när chefen vill ha och ler och hälsar på alla som kommer in. Sorterar post och vidarekopplar samtal. Där har vi väl mina arbetsuppgifter i ett nötskal. Måndag och tisdag var otroligt långa och tråkiga och jag var uttråkad som tusan, men idag fick jag telefonlistor och adresslistor att uppdatera och bör kunna hålla mig sysselsatt ett par dagar. I alla fall imorgon.

Mina arbetskamrater är snälla, och jag försöker för allt i världen minnas vad alla heter. Dom är inte så många, kanske 14-15 stycken, men det är inte lätt att lära sig alla på en gång. Jag försöker minnas vad de gör och vem som är vems chef och vilka som tillhör vilket team. Det går hyfsat ändå. Än har jag inte kallat någon fel namn. I och för sig har jag undvikit att använda namn. Risken finns ju att man säger fel. Liksom.

Jag köpte kontorskläder för mina sista pengar, så nu är jag verkligen i akut behov av stålers. Byxor med pressveck, en randig skjorta med såntdär ryshpush frampå vid knapparna, en vit kortärmad skjorta, en svart snygg tisha och en randig tischa blev det. Och en pennkjol. Det måste man ha som receptionist, tänker jag. Förbenat stilig är jag på jobbet, må ni tro. Jag får ta dagens outfit-bilder innan jag knallar iväg på mornarna.

Nu är det godnatt. Två dagar kvar till helg, solsken, värme och kärlek. Jag ska nog fråga Chris om han vill ligga i parken och hångla och läsa böcker på söndag. Mys.

städa andras smuts och äta kaksmet

Nu har Elin och hennes Kris flyttat. Eller, dragit ut på vägarna upp mot Sverige och sen vidare ut i Europa med sin campervan. Jag och Scott städade deras rum hela morgonen så att den nya tjejen kan flytta in imorrn. Lara heter hon tydligen, från Ungern. I juni flyttar fransyskan Marie också, och då får vi en till ny. I augusti flyttar antagligen sydafrikanen Brendan, så det blir tre nya på bara ett par månader. Ett helt nytt hus blir det, nästan. Spännande!

Cheesecaken står i ugnen nu, på beställning från huskamraterna. Det blir jordgubbar till och den bjuder vi på ikväll när Chris får besök av vänner som vill säga grattis på nästan-trettio-dagen. Jäklar i mig, jag skulle ju ha blivit konditor. Jag får helt enkelt passa på att baka när folk ber mig. För det är ju inte så att jag vill äta kaksmet eller färdiga bakverk. Det handlar bara om att folk tvingar mig. Så är det.

Imorrn fyller min finaste Caroline 23 barre. Hon är i Berlin just nu och lever konstnärsliv, så det har vart tyst på Elin/Carro-fronten ett tag. Det är tråkigt, jag saknar henne. En annan som fyller år imorgon är min kära mormor! Hon fyller inte 23, det hade ju vart märkligt. Inte heller fyller hon nästan 30, men precis som min mor tror jag inte att hon blir äldre än 29.

födelsedagsälsko

Ibland är jag bra dålig. Förra fredagen bakade jag en överjordiskt snygg morotskaka, och chokladtårtan jag bakade igår var tydligen en smakupplevelse utöver det vanliga. Det jag gjorde fel var att inte ta kort på dom. Mina fina skapelser, de skulle ju ha förevigats och visats upp för världen och ingått i min tårt-portfolio hade jag haft en sådan. Ack, så illa.

Men - idag är ingen vanlig dag, för det är älskos födelsedag HURRA HURRA HURRA! Med en enkel tulipaaaan, å på bemärkelsedaaaaan, jag har den äran, jag har den äran å gratuleeeeraaa! Ett år äldre och visare än igår. Imorse sjöng jag svenska hurra-sånger med min skrovliga, nyvakna, fantastiska sångröst och överlämnade det födelsedagskort som fick symbolisera presenten som inte dykt upp i posten än. Två biljetter till Download Festival 11-13 juni fick han, och jag antar lite smått egoistiskt att han ger den andra biljetten till mig. Frågan är bara vem som var mest exhalterad vid presentöppningen, han eller jag? Jag har en förmåga att hyperventilera och slå dubbla hjärtslag när jag ger bort presenter, han har en förmåga att vilja retas och verka ointresserad och säga "äsch, jag öppnar senare!". En retsticka till pojkvän är vad jag har!

GRATTIS CHRIS! Jag älskar dig.