man får vara petig med kopparna när man är chef

På jobbet trycker jag på en knapp som öppnar dörrar, svarar i telefon med ett alldeles för långt 'Good afternoon Delaware North Companies Elin speaking, how can I help?', stoppar papper i kuvert och skriver ut etiketter, beställer kontorsmaterial och framför allt - lär mig InDesign. Bannemig, det är svårt. Jag ska tydligen sammanställa ett nyhetsbrev som en gång i månaden ska gå ut till alla anställda, och ingen har velat ta sig an att lära sig programmet. Schysst att få betalt för att sitta och leka på datorn, tänkte jag.

Högsta chefen dricker latte på morgonen i en kopp med texten 'Big Fella' och på eftermiddagen té ur en kopp med tecknade figurer som spelar golf på. Min närmsta chef är en alldeles jättetrevlig kvinna som alltid ler och skrattar och som kan precis allt om företaget. Henne kan man fråga om allting, och hon bara ler och säger något i stil med 'enjoy your evening, mind how you go' när man går hem för dagen. En av tjejerna är sådär lite för glad och leende, sådär så att det nästan blir lite misstänkt. De äldre herrarna som tjänar multum är artiga och ler och frågar hur man mår varje morgon, och alla kvinnor kommer förbi och frågar om jag har tillräckligt att göra och om det är något jag undrar så måste jag fråga. Idag berättade dom var deras hemliga godisgömma är, och jag får beröm varje dag för att maten i mina lunchlådor ser så himla goda ut.

När jag har saker att göra är mitt jobb himla trevligt. Jag gillar det. Folket jag jobbar med är snälla, och även om dom har mycket att göra och stort ansvar på sina axlar har dom tid att hälsa och prata lite och höra hur allt går och om jag trivs och vad jag ska göra i helgen. Jag får dricka kaffe dagarna i ända och vatten ur en såndär vatten-maskin. Det är inte så pjåkigt, mitt jobb.