om att vara unge på äventyr

Jag är kanske tio bast och har sommarlov och alldeles för mycket spring i benen för att ligga kvar i sängen, och det blir alldeles för ljust i rummet alldeles för tidigt för att kunna somna om. Trots dom mörkbruna persiennerna som sitter i fönstren med de röda karmarna skiner solen igenom, och jag viker undan det vita täcket med spetskanter jag fått efter farmor och tassar runt min stora säng med guldsänggavel - också efter farmor.

Mamma och pappa sitter vid köksbordet i sina morgonrockar och det doftar sådär hemtrevligt som det kan göra på en ledig morgon utan stress, när vuxna människor dricker kaffe och äter smörgåsar i lugn och ro. Det står kräm och mjölk på bordet och det är så pass varmt att jag inte ens tänker på dendär koppen varm choklad jag alltid brukar dricka på morgonen. Den med så mycket Oboy i att jag får ont i magen av allt socker och måste vila efter frukosten. Det går fort att äta frukost när man är en brud på tio bast med spring i benen, och när tallriken är tom går jag och klär på mig.

Sen bär det av på äventyr. Mamma har hört att det finns ett övergivet hus vid fängelset, och dit ska vi gå och utforska. Vi plockar med oss lite saft och kakor att picknicka på och fastän det bara är runt hörnet så känns det spännande. Tio minuter kanske det tar oss att komma dit, och visst var det värt att vänta hela morgonen på! I ett hav av blomstrande rabatter och vinbärsbuskar och äppelträd står den mest fantastiska lilla stuga. Med vad som måste ha vart ett rum och kokvrå är det det minsta lilla hus jag någonsin sett. Min kompis Amanda som bor längst ner på gatan har en lekstuga som är större!

Mamma börjar plocka fram påsar och en spade, och nu förstår jag varför vi är här. Vi ska stjäla växter! Jordgubbar, blommor (som jag inte har en aning om vad dom heter men som doftar sött) och smultron. Alltihop ska planteras i våra egna rabatter utanför vår röda villa med vita knutar. Samma villa jag bott i sen jag föddes, och kommer bo i nästan lika länge till.

Vi gräver upp det vi vill ha, "försiktigt försiktigt så att du inte skadar rötterna!" och sen äter vi picknick bland vårt stöldgods och njuter av solen och det faktum att vi var först. Ingen hade hunnit stjäla alla dyrbarheter innan oss. Vi är dom bästa blomstertjyvarna i världen.

Sommardagar känns så långa när man är tio. Tur att man kan ta vara på dom och kanske tänka tillbaka på dom när man är tjugo going on tjugoett. Tur att det är fint att vara unge när man får ge sig ut på äventyr och stjäla växter med sin mama.