Nejmen, är det söndag? Hade jag väl aldrig kunnat gissa. Det känns ju inte alls i själen, ändrar sinnesstämningen eller försämrar humöret. Det är ju inte som att söndagsdeppet är någonting jag skulle vara van vid såhär på höstkanten. Icke sa nicke.
Det blev svinkallt på en gång häromdagen. 25 grader i onsdags förra veckan och nu är det kallt. Såndär isig vind som tar sig in under alla kläder. Alla är i chock och på tunnelbanan ser man folk som håller sig kvar i sommaren i iskalla tunna klänningar och bara ben jämte de som förväntar sig snö redan imorgon och är förberedda med vinterjacka och UGG-boots. Det är alltid lika förvånande när kall-hösten kommer. Jag gillar't inte. Inte ett endaste dugg.
Jag var på Royal Albert Hall på dansuppvisning igår. Folkdans och cheerleeding och barn som gjorde kullerbyttor och fina klänningar och vältränade danskroppar och fint, fint. Sen var det födelsedagskalas och Jello-shots och alldeles för sen hemgång. Idag har det handlats och tvättats och städats lite, men mest har det legats i sängen och i soffan och alla huskamrater har suckat och pustat ikapp med varann.
Nu ska jag sova. Imorgon är en annan dag, som de säger. Nattinatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar