femte september fyllde det ett år

Den femte september 2009 flyttade jag till London. Jag bestämde mig för att sluta ha distansförhållande mellan två länder och åka som en skottdåre mellan, och tog istället mitt pick och pack och bosatte mig här. I Dollis Hill i nordvästra London. Den sydafrikanska karln jag bestämde mig att lämna mitt hemland för fanns tyvärr inte i landet. Det var visum som hade gått ut och företag som skulle sponsra och flygbiljetter som var dyra och massor som gick fel, så han var fast i Sydafrika på obestämd tid.

Jag fick jobb på ett café, bland polacker och rumäner med taskig engelska och ännu taskigare attityd. Jag sålde bacon&egg och 'full english' och lunchmackor och varje dag när jag åkte hem på tunnelnanan kände jag hur jag stank av flott och stekos. På jobbet fick jag höra att jag var tjock och lat och knäpp och hemma hade jag fortfarande ingen kärlek som kunde trösta. Jag stod ut i 5-6 månader, sen fick det vara nog.

Hösten gick fruktansvärt långsamt. Ensamt och kallt och tråkigt och stressigt på jobbet och hemlängtan och kärlekslängtan och gråt och slit, och det kändes som att dagarna bara släpade sig fram. Till slut kom december. Strax innan jul kom jag hem från jobbet en dag, försenad till en Skype-dejt jag bokat in med mannen i Sydafrika, öppnar dörren till vardagsrumsköket och stelnar till. På soffan satt en solbränd, sydafrikansk kärlek. Han log mot mig och sa "du är sen till vår dejt!".

I mars sa jag upp mig från mitt caféjobb. Tre månader gick jag utan jobb, och det var fattigt och tråkigt, men tur var var jag inte själv i London längre. Jag behövde inte svälta. Efter tre månader fick jag en intervju genom en kompis till kärleken, klädde mig i min vitaste skjorta och mina svartaste byxor och knallade iväg.

Nu jobbar jag i min reception på mitt kontor, jag pillar med affisher och nyhetsbrev och svarar i telefon och skickar mail och renskriver och korrekturläser och är den glada alltiallon, liksom. Det är fint. Ska vi prata om pengar kan vi sluta nu, för jag tjänar inte mer än på cafét. Men jag mår bättre i själen.

Jag har tagit en teaterkurs om Shakespeare, jag har haft två jobb, jag har vart i Sverige tre gånger och haft några besök. Jag har druckit öl och vart på festival, fått en ny dialekt i min engelska och blivit 1 år äldre. Jag har hunnit en del, ändå.

Jag har bott i London i ett helt år. Den första halvan gick fruktansvärt långsamt, medan den andra halvan har sprungit iväg i raketfart. Jag vill inte ens tänka på hur fort det här året kommer gå.

Grattis i efterskott på ettårsdagen, Katitzi.