som en halshuggen höna med brännsår i munnen

Tio minuter sen springer jag in på mitt café, svettig och dan. Bra första intryck, tänkte jag, komma till nya jobbet sen och se ut som man gått genom ösregn. Men, som tur var, så var chefen inte där än, och ingen kommenterade att jag var sen.

Imorse var jag uppe med tuppen klockan sju, åt min morgongröt, gjorde mig i ordning och gick till tunnelbanan. Det tar ungefär 40 minuter att komma till Chancery Lane, där jag skulle gå av, med byte vid Bond Street. Så framme vid Chancery Lane var jag tidigt, och tänkte att jag skulle ha gott om tid att hitta dit jag skulle. Icke sa nicke. Efter att ha irrat runt upp till Holborn, frågat om vägen, irrat mig förbi Chancery Lane igen och frågat igen om vägen gick jag förbi mitt café som en halshuggen höna, virrade lite till och frågade en tredje gång. Vände mig om och där var det. Snett över gatan från där jag stod var mitt framtida jobb. Så jag sprang in, blev guidad ner till köket där jag lämnade mina saker, och sen upp till caféet igen.

Det där med att jag har gjort kaffe förut, och jobbat på ett café i mer än tre år och har baristautbildning - det kunde jag ju bara glömma. En cappucino här är inte som en cappucino i Sverige, nej nej, det är som en vanlig latte fast med skum. En latte är alltså en dubbel espresso med varm mjölk och yttepyttelite skum. Som Aga, som jag tror kom från Polen, visade mig, så är en latte platt och en cappucino rund av skum. You've made coffee before, you know this! sa hon, men nej, det var ju tydligt att jag inte jobbat på ett café i London förut.

Efter ett tag gick det bättre, och med lite påtryckningar från chefen tog jag tag i saken och ställde mig vid kassan. Det blev bara några inslag där för min del, många knappar att hålla reda på. Ställde mig vid smörgåsdisken en stund och försökte lära mig om det var de ljusgröna eller mörkare gröna som var för take aways. Några fel blev det, men så är det väl i början. Jobbigt att känna sig som en newbie, men det är ju det jag är. Give it three, four days and you'll learn, sa chefen, och så är det ju. Jag ska nog få ordning på det.

Så, nio till fyra är mina tider nu, så får man se sen hur långa dagar det blir. Aga börjar halv sex på mornarna, men slutar då tidigare än de andra så klart. Hon är nog manager där, tänker jag, för jag tror Elin hade liknande tider när hon jobbade i Camden. Tillbaka imorrn, efter att ha sovit på informationen lite, och jag tror det kan bli bra. Trevliga tjejer där i alla fall, vilket ju nästan är hela grejen. Svårt att jobba med svåra människor, liksom.

Ja, just, min tunga är ett brännsår också. Dricka kokhet latte med sugrör är inte smart. Jag kommer inte känna någon smak på flera dagar. Man kan inte vara perfekt i alla lägen, minsann.