det är dags för fredagsmys!

Bannemig, tänkte jag när jag lagt på luren, jag är för jävla bra på engelska. Att bokstavera mitt namn var lätt som en plätt, fort gick det och mitt personnummer gick som ett rinnande vatten. Simpla saker, men även sånt kan sätta sig på tvären när man ska prata ordentligt. När telefonlinjen brusar och mannen i andra luren pratar perfekt engelska kan det ju tänkas att man blir lite nervös. Men icke! Jag klarade mig felfritt genom samtalet, och nu är jag inbokad för ett möte angående National Insurance Number, i Camden den 28e september. Efter det är jag en laglig arbetare i det förenade kungadömet! Bättre sent än aldrig, tycker jag.

För att fira detta, och för att Jo från Nya Zeeland har sin kompis över på middag ikväll, bakade jag en hejdundrande kaka! Eller, vem vet. Kanske smakar det skit. Men det ser god ut. Både kaksmeten och toppingen smakade gott. Hej, vad jag kan!