stora karlar och vapenunderhållning

Efter att Arsenal vunnit matchen mot Fulham i söndags och kommit på en tredjeplats i Premier League hann två Nyköpingsgossar med att träffa mig på sin, efter all fotbollshets, lediga måndag. Utanför Embankment tunnelbanestation stod mamas bf och poliskompisen och väntade på mig. Vi drack öl och åt mat på en av pubbåtarna på Themsen och när det blev för kallt bestämde vi oss för att ta en andra och sista öl inomhus på en annan pub i närheten. Det pratades om Nyköpings krogliv och skvallrades om diverse ägare och bekanta. Trevligt att prata svenska ibland. Nu längtar jag tills mor min kommer hit, när det nu blir. Far och hans Anna-Karin är också hemskt välkomna, förhoppningsvis drar dottern lite mer än Edinburgh.

Klockan tio idag hade jag min andra intervju för DNC UKs huvudkontor i York House, Wembley. Jag möttes av the managing director, VDn, en stor, stor man med välklippt skägg på hakan och en kaffekopp i handen med texten "Big Boy" i blå text på sidan. Jag som trodde att solen faktiskt skulle värma och den blåa himlen skulle innebära att det inte skulle blåsa isvindar hade klätt mig i rutig kortärmad skjorta och kontorsbyxor dagen till ära, och måste ha gett honom världshistoriens kallaste handslag med mina stelfrusna händer innan han visade mig vägen in till kontoret. Vi gick igenom mitt CV och jag berättade vad jag gjorde nu och vad jag hade gjort förut. Vi pratade om Wallander och att svenska är helt obegripligt, att jag spelat Shakespeare sen jag var tolv bast och att min brytning inte låter svensk utan att jag mer pratar som folk från norra Skottland och Shetlandsöarna pratar. Han oroade sig för att jag som 20åring med teaterdrömmar i London skulle bli uttråkad av att jobba i en reception och jag försökte så gott jag kunde intyga att så verkligen inte var fallet. Får jag ett heltidsjobb så fixar jag mina teaterdrömmar på fritiden, sa jag, då tar jag kvällskurser och intensivhelger istället. Nu vet vi ju att det kanske inte är helt sant, kommer jag in på en skola drar jag på en gång, men att säga det på en intervju skulle kanske inte ta mig så väldigt långt.

Det står mellan mig och en annan, och jag försökte intyga att jag inte är blyg och att jag verkligen tycker om att prata med nya människor. Jag lär mig fort och jag är inte rädd för att fråga saker och bla bla bla. Håll tummarna.

Intervju för Revolver Group är planerna för imorgon. Revolver Entertainment är en engelsk/amerikansk filmdistributör, och jag hoppas på ett jobb som receptionist även där. Att få in en fot någonstans i filmbranchen är väl aldrig fel, kan tyckas.

Ett besök hos farbror doktorn är också inplanerat för morgondagen. Jag tänkte att det kan vara lika bra att skriva in sig innan det händer något som gör att jag måste gå till doktorn. För det är det svårt att göra här, om man inte har en doktor. Sådetså.