att vara unge i paradiset

På bussen hem från intervjun fick jag en så märkligt stark minnesbild av någon anledning. Jag tänkte på Dalarna, på mitt paradis; min röda stuga med vita knutar och dalablå dörrar.

När vi vaknar på morgonen springer vi ungar in till mormor och morfars lilla stuga och äter frukost. Tunnbröd eller lingongrova eller gott gräddat med skinka och varm choklad som vi rör med guldsked och när man rör med guldskeden kan det hända att man hittar en guldpeng i koppen när man är färdig.

Innan lunch kanske föräldrarna och morföräldrarna, som inte målar hus eller hugger ved eller fäller träd eller röjer, sitter på trappen utanför verandan på storstugan och min mama och min moster skrubbar färskpotatis i en stor hink. Jättevarm svensk sommardag och gräset är sådär extremt grönt och himlen är sådär himlablå och alla blommor är sådär jättegula eller blå eller lila eller röda och vi ungar springer runt och hjälper till då och då med en potatis eller två.

I hagen kanske det står en häst och frustar och vi matar henne med sockerbitar och knäckebröd och leker kiosk och lagar mat i lekstugan och springer på grusvägen ner genom skogen till sjön och vi får inte ont i fötterna för vi vet precis hur vi ska springa för att undvika vassa stenar och kottar och barr. Vi blir fega när vi kommer ner på bryggan för insjövattnet är kallt och mörkt och djupt men tillslut vågar vi oss ner för stegen morfar satt dit till oss och simmar ut, men inte för långt för det finns faktiskt sjöodjur i sjön och gammelgäddan kanske kommer och biter oss i stortåna. Sen springer vi över spången och genom skogen och över grusvägen och upp till stugan och kramar våra stackars solvarma föräldrar med våra iskalla badkroppar.

Sen blir det mat och vi dukar med vit duk och blommor från hagen på bordet under den stora tallen och tar alla stolar vi kan hitta för vi är många som ska få plats. Så äter vi färskpotatis som vi mosar på tallriken med bregott och flingsalt, varmrökt lax och romsås, och dricker saft och pratar och skrattar. Till efterrätt äter vi rabarberpaj med vaniljsås eller färska svenska jordgubbar med gräddmjölk och dricker mormors hemgjorda svartvinbärssaft och jag och morfar och bror vill ha djupa tallrikar till pajen för vi äter vaniljsås med lite paj istället för tvärtom.

Sen blir det kväll och vi tittar på teve allihopa eller sitter kring bordet på verandan och pratar länge, länge. Vi kryper till kojs i sängar och på madrasser och i soffor och alla snarkar och pratar med varandra i sömnen.
Stugan är såld nu. Det blir inga fler sådana här somrar. Någon gång hoppas jag att mina egna ungar också kan skriva sådana här saker. Sådana här minnen ska mina ungar ha. För det var fan fint att vara unge när man fick fira sommarloven så.