fyra timmars helspänn

Fyra timmar. Jag kom dit klockan ett och kom därifrån klockan fem. Man är inte van vid att vara på helspänn och visa sig från sin bästa sida i fyra timmar, non stop utan andningspaus. Visserligen var det fler än jag där, och jag var inte i fokus hela tiden men hela tiden under bevakning. Hur jag interagerar med nya människor. Hur min serviceanda är. Vad jag kan om serviceyrket, hur mycket jag kan om servering. Hur man dukar ett bord, vilka såser man serverar till vilket sorts kött och hur man hanterar att en kund fått hår i maten. Det var en rolig intervju ändå, med övningar och lekar som skulle visa hur man arbetar i grupp och hur man möter nya människor. Är jag en ledartyp eller någon som är bra på att ta instruktioner, vet jag hur man bemöter en kund som har klagomål? Det visar sig. Nu har jag gjort intervjun och övningarna, fyllt i alla papper och gjort alla test. På tisdag skulle dom höra av sig. Sen kanske jag jobbar på Wembley Stadium. Eller inte. Vi får se.

Häromdagen betalade jag för min andra audition, på Central Saint Martins College of Art and Design. Dom har så fruktansvärt långa namn, skolorna här. Örebro Universitet. Kort och koncist. Visar vad det är för en skola, och var den ligger. I alla fall. Jag betalade min audition och skulle sedan boka ett datum som passar mig. Inga lediga datum. Efter att jag tagit 40 pund från mitt nästintill tomma ingen-inkomst-alls-konto och betalat finns inga lediga auditiondatum. Så jag mailade dom. Förklarade att jag visste att det inte gick att få tillbaka pengar för audition, men att jag inte ens fått chansen att gå. Dom måste göra ett undantag och betala tillbaka, tänkte jag. Jag fick svar på mitt mail idag. Den 22 maj är jag inbokad för audition. Håll alla tummar.

Annars går jag mest bara hemma. Skickar fortfarande CVn överallt och inväntar svar som inte kommer. Jag är ju skitbra, faktiskt. Alla borde vilja ha mig. Dom vet inte bättre, tänker jag. Deras misstag, säger Chris, inte ditt fel. Jag vill ha ett kontorsjobb, eller bli receptionist någonstans. Jag vill inte vara servitris. Men det kanske kan vara kul. Eller inte. Vi får se.

Jag är glad i alla fall, trots att det har regnat konstant i en vecka och jag är uttråkad som få och har inga pengar. Bara imorrn kvar och sen är alla lediga i fyra dagar och jag slipper vara själv. Nästa vecka kommer min kusin och vi ska dricka öl och strosa runt och jag hoppas hoppas att vädret är bättre för jag lovade henne att det var vår i London nu. Jag är kär och glad, och jag ser ljust på framtiden. Jag är fan bra.

utråkad gypsy

Idag är Katitzi en mycket uttråkad bjällra. Det är tråkigt att vara arbetslös, och det är tråkigt att inte få svar på jobbsökningar. Det är tråkigt att behöva gå på intervju för ett jobb man inte vill ha, och det är tråkigt att inte ha några pengar. Det är tråkigt att inte kunna stötta när man vill och det är svårt att se någon må dåligt. Det är svårt när det händer saker på andra sidan jorden och man egentligen vill vara där men tvingas stanna här av olika anledningar. Det är svårt att känna att man är på fel ställe. Det är tråkigt när man vill hjälpa men inser att man inte kan.

Det handlar om pengar, eller snarare bristen på pengar. Det handlar alltid om bristen på pengar, och jag är trött på det. Så evinnerligt trött.

solsken och jobbsök

Det finns så många jobb. Så många möjligheter och så många krav. Erfarenhet av saker jag knappt hört talas om och utbildningar jag inte ens skulle drömma om att gå krävs. Körkort och engelska som modersmål och tala franska och tusen andra språk flytande. Jag skickar CVn överallt och hoppas och håller tummarna att jag kanske blir kallad till en intervju eller två. Kontakter är ändå den bästa chansen, säger dom, och jag försöker så också. Jag ska på intervju på Wembley Stadium nästa vecka och kanske kanske får jag extrajobb där men bara vid match-dagar och konserter. En intervju på fredag för en nanny-agency och där hoppas jag på söta och snälla barn. Jag söker jobb som sekreterare och receptionist och gudvetallt. Jag kan bara hoppas. För även om jag inte har alla de kunskaper och erfarenheter som krävs så är jag fanimig bra. Jag kan lära mig. Lär mig. Jag vill ju.

Samtidigt försöker jag lära mig min monolog som jag ska kunna till min audition, och just nu i skrivande stund kom jag på att jag måste ha en till. En modern, från en nyare pjäs. Jag vet inte så många sådana, måste jag erkänna. Det blir till att ta en promenad till biblioteket imorgon och försöka hitta något. Det är läskigt att gå till biblioteket, har jag fått för mig. Dom pratar ju engelska här. Och har mest bara böcker på engelska vilket ju i och för sig är precis vad jag söker, men ändå. Nej, ta dig i kragen Elin och väx upp. Bete dig som en människa och leta upp en monolog. Så jäkla svårt är det inte. Jag ska ju lära mig. Jag vill ju.

Jag har motionerat litegrann två dagar i rad nu. Igår tog jag en promenad som slutade i springtur runt parken och idag gick jag i rask takt till Sainsburys och tillbaka. Kom hem med toapapper och mat och deo till Chris och kakor. Det slutar ju alltid så, oavsett om man motionerar eller ej. Kaffe och kaka i solskenet med Robbie på Spotify. Då känns det ändå bättre när man motionerat litegrann innan. Kan man tycka. Hur det går för min mama med motionerandet undrar jag. Hon borde skaffa en blogg, min mama. Skriva om sina siffror och ekonomi-grejer och lägga ut sina bästa recept och skriva träningsdagbok. Mest lägga ut sina recept. Det skulle göra en dotter väldigt glad, när hon har matlagningstorka.

Mina huskamrater ska få köttfärssås och spaghetti idag. Imorgon bjuder jag på persilje-pannbiffar med gräddsås och potatis. Jag kanske också ska börja matblogga. Eller kanske inte.

Min kusin har bokat Londonresa förresten. Min fantastiskt vackra och fina Hanna kommer 6-8 april och underhåller mig. Vi ska dricka öl på en båt i solskenet. Det ska man göra i London på våren, tycker jag. Titta på Big Ben och London Eye från en bäck på en båt med en kall öl i handen. Det är livet, och det ska vi göra. Det kommer bli så fint.

Puss på er.

rivigt skäggstubb och fnas-röd haka

Min haka är nästan lika röd som den var när jag hälsade på här andra gången, i slutet av april förra året. Det är bra.. Jag har inte hunnit skriva någonting senaste dagarna för jag har varit upptagen. Hånglat. Mest hela tiden, faktiskt. Fint. Hakan är röd och det går inte att sminka över för den är fnasig av någons riviga skäggstubb. Det gör absolut ingenting. Jag är kär och vi gillar att pussas med varandra för ingen gör lika bra kyssar som vi. Då gör det ingenting om hakan blir lite röd och fnasig för det kan man offra.

Det är blå himmel utanför fönstret och igår hade vi grillfest. Alla gick runt i shorts och t-shirt och stod i solen och njöt. Värme. Solsken i ansiktet och solstrålar som faktiskt värmer. Mina fantastiska solglasögon gick sönder på vägen tillbaka till Londonlandet men det gör absolut ingenting. Det är sol och jag vill sola och kisa mot solen för det var så himla länge sedan. Det är vår här. Vår och kärlek och hångel och solsken. Pirrimagen.

hemlängtan

Det är underbar utsikt från Carros ateljé på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Solen skiner på stan, och man ser ut över vattnet och snön och alla fina gamla hus. Får man inte lite konstnärsinspiration när våren kommer till Stockholm och man sitter i en sån ateljé, då undrar jag vad tusan som kan hjälpa. Lite skrämmande är det dock här, med stentrappor och högt i tak och folk som kämpat och lyckats och fortsätter kämpa. Men det är fint. Hon har lyckats, min Caroline, med ett delmål. Inte är det slut än, man får kämpa vidare och jobba stenhårt. Det kan hon, min Caroline. Hon är tuff.

Vistelsen i Sverige lider mot sitt slut och jag njuter. Njuter av känslan att längta hem. Njuter av att känna att jag kan avsluta ett kapitel, och på riktigt börja skriva på nästa. Jag ska lämna tryggheten i Nyköping bakom mig, och hoppa från hög höjd och hoppas att jag landar på fötterna. Hon som bor i min lägenhet nu ska flytta till egen lya, och min lya ska ut på marknaden. Mina saker ska in i förråd tills jag har ork och tid att sälja, och lägenheten ska bortbort. Jag kommer inte längre ha en lägenhet i Nyköping att återvända till om det skulle skita sig, och det känns stort. Det känns stort och viktigt att den tanken är absurd. Om det skulle skita sig. Det känns stort och fint att det inte kommer skita sig. Det kommer gå strålande. Jag kommer bo i London, och det känns som att jag vill bli kvar där. Det känns fint att längta hem; hem till London och hem till kärleken.

Några dagar har jag kvar tills planet lyfter från Skavsta men jag känner mig klar. Jag har träffat de jag ville träffa, jag har gjort det jag ville göra och åkt dit jag ville åka. Förutom till stugan. Mitt älskade himmelrike på jorden, mitt i dom dalska skogarna. Min mormor och morfar, sjön och granarna och bäcken och bryggan och grusvägarna, det missade jag den här gången. Förhoppningsvis hinner jag dit en sista gång innan det kapitlet också avslutas. Stugan ska säljas och morföräldrarna flyttas till Nyköping eller Oxelösund. En ny dörr öppnas. Ett nytt kapitel ska påbörjas, och det krävs att det tidigare avslutas först. Det är fint ändå, på något sätt. Men jag kommer sakna den, min fina stuga.

Jag och Chris var i Stockholm ett par dagar, bodde på hotell och åt på restaurang och var turister. Efter ett helt år tillsammans var vi äntligen själva. Bara vi och inga andra. Ensamma i världen, utan skyddsnät och förkläden och vänner och föräldrar. Det var fint, och jag känner mig trygg. Vi funkar, vi två, och vi funkar bra. Jag har hunnit visa Nyköping också, och visa upp honom för alla. Det var en fin vecka, och när han åkte hem blev det tomt. Nu saknar jag mer än någonsin, mer än efter fem månader och en resa runt jorden ifrån varandra. Ett år senare är jag mer kär än någonsin. Det är en underbar känsla, och jag hoppas att den aldrig försvinner.

Igår ringde telefonen, i bilen upp mot huvudstaden. Det var hemma som ringde. Det var solsken, sa dom, och iordninggjort på gården och grillning på gång. Jag var tvungen att komma hem nu, sa dom. Jag hade varit borta länge nog. Det har jag. Sverige är fint och vännerna de bästa och jag kommer sakna er. Men jag åker hem snart och jag är otålig. Skrivkrampen har släppt och jag är redo.

tisdagsfint

Det kommer bli som 'an englishman in new york' eller en alien på jorden eller ja, en sydafrikan i vintersverige. Min grabb fick sitt visum godkänt och följer med mig till Sverige! Eller, följer efter snarare, då jag kommer på torsdag och han på lördag. Lördag till lördag, en vecka i Sverige med en grabb och en vecka i Sverige med kamraterna. Kan det bli mycket bättre än så?

Näst sista dagen på jobbet. Underbart.