snabbvisit i blågult territorium

Så, idag var jag och Elin på IKEA. Vilken fantastisk upplevelse! Som att vara på besök i Sverige över några timmar. Det spenderades hundratals kronor, på julprydnader, julblommor, svensk mat och dryck. Tyvärr hade inte Ingvar haft intelligensen att lägga till pepparkaksdeg till sitt sortiment, så det får bli till att gå på upptäcksfärd och försöka hitta ingredienser till egen deg!

Det inhandlades som sagt både det ena och det andra. Brödkavel och knivslipare till köket, en lykta att sätta värmeljus i, fyra små ljusstakar som får utgöra adventsljusstake för min del, en julblomma med kruka, en vit fleece-filt att mysa in sig i, en dragspelsmojäng att hänga i garderoben och förvara skor i, ost från Västgöta Kloster, julöl från Spendrups, tunnbröd, lingonsylt, gräddsås, flädersaft, godissnören, Ahlgrens bilar, Läkerol och shake n' bake rågbröd. Säkerligen är detta inte hela listan, men det är svårt att minnas allt.

IKEA är som en liten tillflyktsort när man behöver svenska saker och smaker. Det var mysigt att knalla runt och se på alla svenska namn på möblerna, och Elin som just sett Fight Club för första gången såg saker som finns i Edward Nortons karaktärs hem.

Nu blir det tunnbördsrulle med ost och julöl med läkerol och röda snören till efterrätt. Elin har bakat muffins, och visst kan det väl slinka ned en eller annan sådan också.

pepparkaksdeg och syskonkärlek

Idag är det måndag. Måndagen är över, och veckan blir förhoppningsvis bara bättre. Jag handlade lite julpynt igår och kunde inte vänte, så nu är mitt rum lite lite julfint. Mer ska det bli. Frick och jag åker till IKEA i helgen, och försöker hitta nödvändigheter såsom julstjärna och adventsljusstake. Det måste man ju ha på julen, tänkte vi. Något annat nödvändigt är pepparkakor, så vi hoppas på trippelvinst på IKEA, pepparkaksdeg är essentiellt när det är advent och man vill göra helgerna, och kvällarna, lite mysigare.

Men egentligen var det enda jag vill säga idag att jag tycker om min bror. Vi pratade (som i inte faktiskt prat med stämbanden, utan med fingrarna på tangentbordet över msn) ikväll, och jag saknar honom. Massor. Tycker om massor, och saknar massor.

Det var allt, egentligen.

Ha en fin dag imorgon, så ses vi om en månad och en dag.

något så fantastiskt som drömmar

Jag var hemma från jobbet idag. Igårkväll kände jag att nej, jag förtjänar att vara hemma en dag, och så ringde jag och sjukanmälde mig imorse. Min kropp gav mig en anledning, ont i magen och blod på lakanen kände jag var en rimlig ursäkt att stanna hemma. Så himla skönt, sovmorgon mitt i veckan och sitta i soffan och ta det lugnt hela dagen.

Och vilken inspiration jag fick sen! Det var så värt att skolka en dag, för den fantastiska känslan. Jag började kolla upp kurser här i London, skådespeleri och sånt, och hittade underbara saker. En treåring skådespelarutbildning, på ett universitet här. Den kursen börjar dock inte förrän i oktober, och kostar en hel del pengar, men tills den börjar finns annat att göra. En kvällskurs i audition-teknik, bland annat. Den ska jag söka till i första hand, och sen till den stora, fabulösa skådiskursen.

Jag förstår att det är svårt att komma in, men jag tror att om jag tar den förberedande audition-kursen kommer jag att vara förberedd på vad som komma skall. Man kan inte mer än hoppas och tro på sig själv, och om det verkligen är något jag vill så kommer det gå vägen. Ååh, vad jag önskar att det ska gå vägen!

Så, håll alla tummar och tår ni får tag i för min skull, så ska jag försöka hålla i den här drömmen och försöka förverkliga den. För ärligt talat har jag aldrig trott att jag skulle kunna spela teater på riktigt. Däremot har jag insett att det är himla onödigt att slösa csn-pengar på någonting man inte vill plugga, och genomlida år med att plugga nånting man inte är intresserad av. Ska jag spendera tiotusentals kronor, då ska det vara på någonting jag verkligen vill göra. Man ska förverkliga sina drömmar.

Can I get a HEEEEEEEEEECK YEAH!?

snöbollar, pannkakor och två skedar i samma skål

Jag vill fika på Mekka. Jag vill dricka Peroni på Tellus. Jag vill lyssna på svinhög dålig musik på Rockbaren. Jag vill dricka thé och laktosig latte på Coffeehouse. Jag vill möta vänner på stadshustrappan för att gå genom hela staden på en kvart. Jag vill kasta snöbollar och åka pulka på vallarna. Jag vill dricka varm choklad med grädde på Hellmans. Jag vill äta pannkakor till lunch och middag och fika. Jag vill äta världens största chokladbollar och jag vill köpa t-shirts med tryck på HM. Jag vill handla vantar och halsdukar och vinterskor och mössor och armband, bara för att det är billigt, och kul att gå med påsar. Jag vill hyra film och köpa lösgodis, krypa upp i någon säng under en filt och sitta nära och äta glass ur samma skål fast med två skedar.

Fast egentligen spelar ingenting av detdär någon roll. Jag vill bara träffa er. Allihopa. Jag saknar er.

världens bästa är hon, minsann

Idag åkte min mama hem. Efter en helg i London med mig åkte hon med Southbound från Camden Town och jag med Northbound. Hon gick rakt fram i tunneln och jag åt vänster. Sen var det helt plötsligt mer än en månad tills vi ses igen. Efter mer än två månaders väntan kom hon hit, och på en helg var det slut igen. Det är inget bra med besökare, för man får hemlängtan. Och från och med nu får inga besökare åka hem på en söndag. Det blir nog så att det blir strikt förbjudet. Ni får förstå att söndagar är tråkiga dagar, dåliga dagar, ledsamma dagar, och att man inte behöver bre på ledsamheten med att någon nära åker ifrån en för att inte återförenas på lång tid. Mama åkte hem i alla fall, men det har varit världens bästa helg.

I fredags dök mama upp på mitt café, och vi åkte till Covent Garden och åt på någon medelhavs-restaurang. Lite smaklöst men trevligt, att dricka vin och skratta och prata och prata och prata. Sen åkte vi hem till mig, drack lite mer vin, åt chips och godis och pratade ännu mer. Vi har shoppat och vi har gått, shoppat ännu mer och trängts med folk och gått lite till, ätit god pasta vid Embankement och sett Twilight på tv.

Min mama är världens bästa mama. Nu är det en månad och nio dagar kvar tills jag åker hem. En månad och nio dagar tills jag får träffa mina kära igen. Att träffa mama skapar hemlängtan. Det var inte meningen att jag skulle bo här själv, ju. Jag skulle bo med honom jag är kär i. Det var inte meningen att jag skulle bo själv. Det var meningen att jag skulle ha sällskap. Det är inte lika lätt när man är själv, att hitta hemkänslan i något som är så stort och opersonligt. Då är det inte konstigt att man längtar hem när man träffar mama. Och det är konstigt hur mycket mer hemma det kan kännas var som helst, bara man har mama med sig.

sju månader isär

Igår firade jag och Chris åtta månader. Vi pratade lite på msn, som vanligt, sen var klockan för mycket hos honom så han gick och la sig. I sin säng. I Sydafrika. Jag satt i vardagsrummet i Willesden Green i London, drack fjortontusen koppar jordgubbsthé och tittade på Harry Potter & Fenixordern. Det var mysigt ändå, men ensamt. Åtta månader har gått så fort. 20 dagar ihop, mer än sju månade isär.

Jag var på Homebase efter jobbet igår. Det är lite som Coop Forum, fast utan maten. Krukor och växter och lampor och färg och lister och städprylar och - ljus. Doftljus och värmeljus och ljusstakar och blockljusfat köpte jag, och myste till rummet som tusan. Och det luktar himla fint där inne. Nästan precis som mina doftljus i lägenheten luktade. Åh.

IMORGON KOMMER MIN MAMA!

min pappa är bra skit

Jag har insett att jag är himla lik min far i många avseenden. Jag har fått min konstiga humor från pappa, mina mörka ögonbryn och min oförmåga att dricka alkohol utan att börja sluddra och blir fruktansvärt trött. Min pappa är lång och mörk, social och trevlig, har lätt att skratta och bryr sig himla mycket. Även om vi inte hörs så ofta som man skulle vilja, så är vi närmare varandra än vi någonsin varit.

Nuförtiden kan jag prata med min pappa om samma saker som jag kan prata med mamma om, och det är fint, ska ni veta. Om det har med att göra att jag blivit äldre och visare, eller om det beror på att det nu inte går att bara berätta någonting för mamma och hon för vidare till pappa vet jag inte. Men jag trivs med det faktum att jag får berätta allting två gånger, en gång till varje förälder.

Mina föräldrar är mina hjältar, och jag saknar dom enormt mycket.

Grattis på fars dag, pappa. Jag älskar dig.

paj-söndag

Fy bövelens vad tråkigt det är att helgerna går så fort. Man hinner inte både ha roligt, sova ikapp veckans förlorade timmar och ta det lugnt framför teven. Man måste välja, och varje helg ångrar man sina val litegrann. Men det var en fin helg ändå. Vi gillar helger, på det här stället. Fredagskvällen spenderades med Jo på en pub nära mitt jobb - samma pub jag, mamas bf och hans vänner gick till när de var här för några veckor sedan. Den puben betyder otur för mig. Jag tror att dom häller någonting i ölen, eller gör så att den tar slut för fort och tvingar en att köpa mer, men jag lyckades dricka för mycket igen. Eller, tre öl blev det, vilket jag inte tycker är någon överdrift. Men det där med after work, det fungerar helt enkelt inte för mig. Det är smart att äta innan man dricker alkohol. Folk verkar inte göra det här, i alla fall inte på fredagar. Fredagar och den puben är mina fiender!

Igår tog jag en promenad till Sainsburys och handlade lite mat, och göttligheter. Satsumas i mängder, laktosfri yoghurt och - OCH - vegetarisk smörgåsskinka. Fruktansvärt onödigt och en egentligen väldigt fånig uppfinning, men efter år av avhållsamhet från skinka på smörgåsen var detta en himmelsk upplevelse. Väl hemma fick jag frågan om det kanske skulle vara smartare, och mindre fånigt, att bara äta vanlig skinka när man fick lust till det. Jag säger inte att jag inte håller med. Men vegetarisk skinka. Mumma, minsann.

Det blev korv med mos till lunch, och oj oj oj, det finns inte mycket som går upp mot hemmagjort potatismos. Massor med smör och peppar och åh, det är fina grejer det. Så korv, mos och smörstekta champinjoner blev grunden till vår utekväll långt hemifrån. Jag och Jo mötte upp hennes kompis Claire på en pub på andra sidan stan för att se på rugby och snacka skit. Det var nya zeeländska All Blacks som mötte Wales, och alla var väldigt exhalterade. Jag försöker fortfarande förstå reglerna, så jag var mest förvirrad, men applåderade och tjoade med de andra när Nya Zeeland vann.

Idag bakade jag hallon- och blåbärspaj, och sitter fortfarande iklädd pyjamas på soffan. Ikväll blir det nog paj igen, men med svamp och lök i. Mumsfillibabba!

Om fem dagar kommer min mamma! WIIIIE!

jul i nyköping, tamigfan!

Det enda jag kunde sjunga på idag, efter att jag pratat med min chef om planerna inför jul och huruvida jag skulle få ledigt på julafton eller inte, var detta;

jag kommer hem
fast allting är så svårt
så tror jag det blir bra till slut ändå
jag kommer hem igen till jul
- Peter Jöback

För jag fick ledigt på julafton, men det är tydligen hysch hysch för ingen annan på jobbet får veta för då kommer alla vilja ha ledigt. Jag får ledigt för att jag är svensk, och jag har övertygat min chef om att julen är extremt viktig och att vi firar den 24e och jag verkligen måste hem. Så jag kommer hem igen till jul.

Ursäkta språket, men FYFAN SÅ JÄVLA FANTASTISKT ASBÄST!

helgen som gått

Imorse åkte vi tunnelbanan tillsammans, Jessica med sin stora ryggsäck och jag var framtung. Det kändes som att min bröstkorg var större än vanligt, det var jobbigt se henne gå av på Baker Street. Det har vart en fin helg, den bästa av helger, och jag ville inte se den ta slut. Vi har haft det bra, hon och jag. Pratat skit och suttit tysta och sett på teve, druckit vin och ätit god mat, ätit alldeles för mycket choklad och umgåtts. Fint.

Casa Blue, stammishaket på Brick Lane dit Carro tog alla sina besökare, och dit jag nu tar alla mina. Det är så bra. Man kan inte tycka annat än bra om det stället, med sina mix platters, sunkiga soffor och fantastiska mysbelysning. Att insupa stämningen där med någon man tycker om är bäst. Det var dit Carro tog mig, tillsammans med Samantha dendär vinterdagen för flera år sedan när jag hälsade på henne ett dygn. Det var där det slog gnistor om mig och Chris den där kvällen i mars. Det var där jag och Jessica spenderade vår fredagkväll.

I lördags åkte vi till Kilburn, gick runt på Primark och åt smaklös pasta på ett italienskt ställe. Spenderade kvällen framför teven med Scott och Jo, sjöng karaoke till åttiotalshits och åt grönsaker med dipp. I söndags åkte vi som sagt till Camden, och igår kväll åt vi middag och pratade framtid på en restaurang i Covent Garden.

Imorse åkte hon hem.

Indisk lunch och choklad-helg

Jag och Jessica var i Camden idag. Åt indiskt till lunch och mötte upp hennes moster med karl. Gick runt och tittade på goth-kläder, bestämde oss för att dricka en öl på en pub, och sen begav jag mig hemåt. Lämnade Jessica med mostern och mannen, och kom hem och åt chokladkaka framför teven.

Imorgon är det jobb igen, och visst är det skönt med miljöbyte men jag vill ha mer. Jag är trött på caféjobb, jag är trött på attityden och jag är trött på stressen. Jag är trött på tjejer som beter sig så jäkla brudigt och drygt, och jag är trött på att lukta sur mjölk på tunnelbanan hem. Jag trodde aldrig att jag skulle önska detta, men jag vill ha ett kontorsjobb ett tag.

Imorrn kväll kommer Jessica tillbaka, och om två veckor kommer mama. Det är inte illa, i alla fall.